Iris



Första titten till säsongens mest omtalade (och den mest påkostade) K-drama Iris är här.

Utifrån vad jag läst om den på internet verkar den vara som en koreansk Mr & Mrs Smith, fylld med assassins och hemliga organisationer. Iris innebär drama-comeback för många kända skådespelare såsom Lee Byung-Hun (The Good, The Bad, The Weird) och Kim Tae Hee. Lägg till en känd hiphop idol (TOP från Big Bang) som spelar seriens bad guy så har man sig en hit.

Känner inte riktigt att preview visar så mycket mer än att det är mycket action, vilket är rätt så uppenbart. Men men, eftersom man hållt på med projektet länge och filmat i bla Ryssland, Kina och USA sedan november kan den ju inte suga helt och hållet... eller? En eller två koreanska serier per säsong brukar ungefär vara vad jag ser. Senaste var Beethoven Virus (som var djäkligt bra), kanske blir Iris nästa. Det får piloten avgöra.

HYD in SK



Aigoooo.... Snart är det alltså dags, den 5:e januari kör den sydkoreanska och ack så fangirliga Hana Yori Dango igång. KBS har lagt ut posters på F4 för att få folk att förbereda sig och börja poppa sitt popcorn. Jag förväntar mig inte precis en högkvalité-serie, nevertheless, jag kommer ändå checka in den. Ett positivt tecken är att regissören och producenterna har valt att följa mangan så lojalt som möjligt. Kanske får man se den mera onda sidan av Tsukasa som man fick se i den Taiwanesiska versionen?

Ruta 1. "I'm good-looking... I'm tall... I'm rich... How can you hate me?"

Asiens svar på Chuck Bass kanske.

Bloody Monday


Du har 12 timmar kvar att leva. Alla människor omkring dig är dömda att falla i samma spår. Imorgon kanske är den sista måndagen du någonsin kommer att få uppleva. Vad är det? Det är Bloody Monday (dodododo).

Ny serie på uppfart, och en överraskande bra en! Det är inte ofta japanska serier kan kallas för kvalité-tv då majoriteten består av såpor som är hjärntankefria och enkla, men det må hända att Bloody Monday blir ett undantag. För j-drama tittare är det ungefär som att kolla på en blandning av Death Note och Tantei Gakuen/Koshonin. För oss västerlänningar är det lite som att blanda den senaste Die Hard-filmen med en gammal Steven Segal-rulle där han försöker stoppa ett virus från att spridas i luften.

Bloody Monday handlar kortfattat om en 18-årig hackare, Takagi Fujimaru (Haruma Miura; Koizora), aka Falcon, som med hjälp av sina hackingsskills hamnar i mellan ett krig mellan terrorister och den japanska polisen. Terroristernas mål är att få släppa ut ett dödligt virus i mitten av Tokyo, ett virus så smittsamt att det skulle kunna döda 8 miljoner människor bara under första veckan. Takagi som i början går med på att hjälpa polisen med några mindre uppdrag blir plötsligt inte bara en viktig spelpjäs, utan även en måltavla för terroristerna.

Varje avsnitt känns som en bit av en action-rulle man råkat slå på. Spänningen och de uppspärrande ögonen är alltid på max. Terroristerna ligger alltid snäppet framför och spionerna har infiltrerat sig överallt. Samtidigt får man följa med en Hannibal-liknande psykopat som manipulerar en fängelsevakt till att göra elakheter. Ännu vet man inte vad det har med huvudberättelsen att göra, men än så länge är jag för inne i det hela för att bry mig.

Det intressanta med att den här typen av serier har börjat blomstra i Japan är att så det finns så mycket korrupta och hemska saker som händer i bla Tokyo just nu och det på något sätt reflekteras i deras television. En sak var ju massgasningen som hände förra året där hundratals (kanske tom tusen) gymnasie elever blivit tillsagda/manipulerade av folk på internet till att gasa sig själva till döds. På sidan fick de information om vilka hushållsmedel som kunde bli dödliga vid blandning och tidpunkt då dådet skulle inträffa. En annan nyhet, relativt ny, är den om seriemördaren (plur?) som mördat minst 2 japanska f.d vice-ministrar och deras familjer inom förloppet på 72 timmar. Mördaren ska ha kommit utklädd som en delivery-snubbe och sedan knivstuckit familjerna till döds. Båda händelserna känns som de skulle kunna vara tagna ur filmer, så overkligt, så sjukt. Hur lyckas man bli manipulerad till att gasa sig till döds tillsammans med hundra andra elever? Extrem press och depression kanske... eller kanske en sorts sjuk protest av någon sort? "A new generation is born?"

Ryuusei no Kizuna




Man måste ju fräscha upp den lilla japanskan man har därinne i hjärnan inför resan, och varför då inte göra det hela roligare genom att kolla på något nytt j-drama. Senaste serien jag har kollat in heter Ryuusei no Kizuna, en sorts korsning av
Kurosagi/Catch me if you can med en gnutta komiska inslag. Finns som vanligt att tankas på Veoh.com eller D-addicts.com.

Handlar om tre syskon vars föräldrar blev mördade när de var små. Nu när de är gamla nog ska de tillsammans hitta förövraren och mörda honom. För att kunna nå dit svindlar de människor, klär ut sig till hiphopare, försäkringssäljare, animefigurer, ja allting, för att kunna lägga vantarna på lite pengar och information.

Jag har bara sett några avsnitt hittills så kan inte riktigt helbedöma den än, men hittills måste jag säga att den är riktigt underhållande. Humorn är något skruvad stundsvis men på ett bra sätt, och castingen som jag verkligen trodde skulle faila, har överraskat mig. Trevligt att slå på nu när kylan börjar krypa sig närmare...


HYD 3



Usch, jag känner mig som en töntig liten skolflicka med flätor och tandställning. Bilder ifrån den koreanska tv-versionen av uttjatade
Hana Yori Dango har kommit ut, och trots att jag är så less på historien så jag skulle kunna skala av handen med en potatisskalare kan man inte undgå att längta tills då den kommer i vinter/vår.

My Girl

image51

Genre: Komedi, drama, kärlek
Antal avsnitt: 16
Var? Veoh.com, alt. bittorrent via D-addicts.com

Silverplatsen går till den koreanska komedin My Girl (Mai Geoul) som 2006 gjorde succé i Korea och världen runt.
Med en blandning av alla koreanska klichéer som finns och en barnslig humor har den toppat många tv-listor och det var här kända girlface Lee Jun Ki gjorde sitt stora genombrott som den flera gånger gråtande playboyn Jung Woo. 

Serien handlar om pengaberoende kvinnan Yoorin (Lee Da Hae). Hon jobbar som turistguide, snackar tre språk flytande och ljuger sig mer än gärna genom obekväma situationer. När hon en helt vanlig dag springer ifrån lånhajar som hennes pappa är skyldig pengar stöter hon på Gongchan (Lee Dong Wook), en stel och rik företagare, som råkar köra på henne med sin bil. Hon låtsats svimma och blir tagen till sjukhus där hon försöker lura pengar av honom, vilket hon också lyckas. Gongchan ser på hennes visitkort att hon kan kinesiska, koreanska och japanska vilket han tar nytta av och anställer henne som tolk. Mötet med de kinesiska affärsmännen där hon agerar som tolk går bra och Gongchan nämner att herrgården de hade mötet på för tillfället är tomt, vilket så klart väcker tankar hos Yoorin. Yoorin återvänder till herrgården senare, hittar en apelsinträdgård och bestämmer för att tjäna lite pengar genom att sälja apelsinerna längs motorvägen. Detta följs av en massa händelser, och sedan i avsnitt 2, 3 så presenteras seriens huvudkonflikt, nämligen att Yoorin blir anställd hos Gongchan som hans kusin. Varför? Gongchans farfar ligger för döden och ville se hans barnbarn innan han går över till den andra sidan. Yoorin spelar barnbarnet perfekt, och plötsligt börjar farfadern att må bättre och bättre och planerar nu inte alls att dö. Hur skall detta gå? 

Om man ser My Girl behöver man inte se någon annan koreansk tv-serie i sitt liv, eftersom My Girl tar mer eller mindre upp alla sorts vändningar som är vanligt i koreanska kärlekssåpor (Tänk Glamour/Days of Our Lives fast bättre) och My Girl gör ofta narr av sig själv på detta sätt. Visst, humorn är väldigt annorlunda, och det är nästan att den blir lite för mycket ibland, men det vänjer man sig ganska så snabbt med. Och om man inte gör det, så får man helt enkelt ta det, eftersom skådespelarna kompenserar det senare under serien.

(Puuuuuuhhh. Ursäkta för röran. Blev svårare än vad jag trodde att förklara handlingen kortfattat.)


Förr eller senare

ds


... har man fel. Hade tänkt att uppdatera om Iljimae tidigare, men aldrig blivit av. Iljimae är grym på det där vendetta-snubbe-som-får-hjälp-av-en-mr-miyagi-liknande-munk-och-sedan-maskerar-sig-som-tjuv-när-han-egentligen-letar-efter-päronens-mördare-sättet. Visst, den kan bli lite (Notera: väldigt) överdrivande stundvis och vissa repliker känns väldigt mesiga och uttjatade, men det bryr jag mig inte om! :) Tack vare de påkostade kläderna och rekvisitan så känns det faktiskt, även om det bara är för en stund, att man lämnar gröna Svea land och Stockholmarna och hamnar i 1500-talets Korea.

Iljimae på uppfart

image50

Tjaa....nu var den här. Såg första avsnittet igår, och jag måste säga att jag hade blandade känslor. Det fanns mycket jag störde mig på, t.ex. det något amerikanska (?) inzoomningar man hade på superhjälten, och som sedan upprepande viskande i natten "Det finns inget jag inte kan stjäla - för jag är Ijimae" . Något som gör att vem som helst skulle höja på ögonbrynet. Vissa scener var konstigt ihopklippt med nästa så ibland fattade man inte vad huvudpersonen plötsligt hade försvunnit ur i bild eftersom mycket information försummades. Men men, allt som allt, så antar jag väl att den ändå har en chans att kunna bli bättre. Och det hoppas jag verkligen att den blir...

Edit: Måste säga att den verkligen skärpte sig och vände 180 grader. Iställer sitter jag nu som en dreglande junkie och trycker på uppdatera på D-addicts för att se om de nya subbarna har kommit ut.

Koshonin (Första "starka" jap. kvinnan?)

image39

Hah, jag antar att det märks rätt så tydligt hur trött jag är på skolan just nu så mycket som jag börjat uppdatera bloggen, och sedan att alla inlägg handlar om ny TV serie eller film är inte heller någon slump.
Den här gången har jag kollat in en japansk detektivserie som heter Koshonin. Det är nog första gången någonsin jag sett en seriös jap. detektivserie faktiskt, då genren inte är så vanlig i asiatiskt TV i överhuvudtaget.

Handlar om en kvinna som går med i Japans FBI och ingår i negotiation-truppen som skall övertala kidnappare och mördare att kapitulera. Hon måste nog vara den första kvinnan i japanska tv-serie som är hardcore faktiskt. Det är inte som om hon är manlig, eller väldigt feminin för den delen, utan hon har lite unisex över sig. Sett 3 avsnitt, och även om musiken är ruskigt dåligt (Tänk dig spionmusik från 70-talet) så har den sin charm. Något som håller den intressant är en Hannibal-liknande psykopat som hon hälsar på minst en gång/avsnitt och har något konstig relation till. Just nu vet man inte så mycket om vad som hänt innan, men det känns som om allt som händer nu kommer komma tillbaka.

"Humpty Dumpty.... Humpty Dumpty...
What does Humpty mean? What does Dumpty mean?"

- Psykopaten som refererar till Mother Goose (Bilden ovan, spelas av spansk-japanske Shirota Yuu)

Zettai Kareshi

image38


Jaha, då var det dags för andra avsnittet av romantiska komediserien Zettai Kareshi (Absolute Boyfriend)! Inte precis en Emmy-varning där, men det gör den inte mindre underhållande för det! :)

Storyn: Handlar om en tjej som är trött på att bli dumpad av alla killar, då de säger att hon är för "tung", och en kväll hon träffar en mysteriskt snubbe som ger henne sitt visitkort och säger sig kunna förändra hennes liv totalt. Hon följer med honom, gör lite tester om hur hennes ideala pojkvän skulle se ut, går hem och tänker inte mer på det. Nästa dag vaknar hon med att det står en stor metallåda utanför dörren. Inuti finns en pojkvän.... en robotpojkvän. (Dun dun dun DUN)

Följs av en massa triangeldramor, mixups och hela det köret som vanligt, men den är kul att se för den som känner sig trött på vardagen eller skolan. Finns lite klipp och sånt, för den som är intresserad på youtube/veoh som vanligt.

Last Friends

image32


Asiaperioden fortsätter med Last Friends, Fuji TV's efterlängtade dramaserie. Inte nog att sångdivan Utada Hikaru har gjort openinglåten "Prisoner of Love", utan den inkluderar även kända skådisar som Ueno Juri, Eita och den japanska idolpuddingen Nishikido Ryo. Serien tar an sig några viktiga teman såsom homosexualitet, kvinnomisshandel och även utanförskap. Har endast sett ett avsnitt jag utan subtitle så jag förstod inte allt mening för mening, men det var inte så svårt att förstå vad som hände rent plotvist. Mycket var i hopptryckt i första avsnittet, och man lämnas till att undra vad som ska hända härnäst nu när det använt sig av allt material de gjorde reklam för. Ska bli intressant att se... :)

Jag älsk-älsk-älskar (För att låta lite som Carrie) öppningsekvensen till serien. Checka in den:


Den koreanska vågen


image31

(Koreansk tema again, jag ber om ursäkt)
Den som haft tillgång till internet under senare år har kanske märkt hur asiatiska kulturer börjat locka mer och mer människor med deras exotiska och annorlunda sätt att se på. Visst, Peking har OS nu i sommar, men den riktiga framtiden ligger hos Sydkorea. Man talar om den Koreanska Vågen, och för den som vill veta mera om den kan tom ta kursen på Stockholms Universitet. Det är någonting med Seoul och hela landet som jag bara dras till. Det känns nytt och oupptäckt på något sätt! Man hör hur många åker till Thailand, Kina och kanske tom Japan om de har tur, men Korea - aldrig! Kanske är det politiken som gör så att människor avskräckas att åka, kanske är det informationsbrist...

Det som framför allt fått folk här i väst att spetsa upp näsan och dra in den ljuva lukten är koreansk TV & Film. Familjeserier, komediserier, de snyggaste blodigaste filmerna du sett i ditt liv - Korea har mycket att bjussa på. I många länder (Därav några är europeiska) har man börjat köpa in koreanska serier och visat dem på TV. Ett exempel är den historiska draman Jewel in the Palace som har fått folk över världen på fötter. Själv har jag inte haft det lilla nöjet att se den än, men kommer med mer info när jag har :)

Som en uttråkad tonåring (med sportlov) som man är har jag kollat in två koreanska serier nu under lovet. Den första är en familjeserie som jag laddade ner första avsnittet av endast för att ha något att sysselsätta mig med. Brukar tröttna på de flesta koreanska serier jag ser efter halva då allt blir så förutsägligt... Bad Family kan tas vid först glans som en sappy familjeserie som förväntas innehålla mycket "Awww"-moment, och visst, det finns det. Men en skillnad är att man inte sitter och himlar för ögonen för att hela situtionen är för moraliskt (americano way) och budskapsfull, utan den krypen verkligen under huden på en och berör. Dessutom tror jag inte jag har sett en bättre barnskådis som i Bad Family på länge. Den andra, Smile Again, har jag ännu inte sett klart så jag kan inte uttrycka mig till fullo, men den är faktiskt väldigt sevänlig, dvs för att vara same old, same old triangeldrama. Nu är det bara helgen kvar på lovet, better make the most of it!

Koreanska superhjältar

image30

Dang it! Iljimae, en koreansk historisk tv-drama som väntades komma i april blir nu uppskjutet till slutet av 2008. Detta enligt skvallerblaskan,
asianfanatics.net. Jag hade längtat efter att se den länge, dels pga av alla snygga posters de har reklamerat med ;) Sedan skadar det inte att den läskigt feminina killen från My Girl, Lee Jun Ki, spelar huvudrollen.

Själva plotten är väl rätt så orginell och kanske nästanintill klyschigt. Till skillnad från Clark Kent som spelar nördig journalist under dagtid så är Iljimae är en bad ass gangster på dagtid och räddar vackra damer och fattiga bönder under nattid.
Man får ta och hoppas att den inte blir som en koreansk version av 2006's Robin Hood gjort av BBC.

Säg farväl till gamla daniga amerikanska tv-serier

S?g farv?l till daniga gamla amerikanska tv-serier

Är du också trött på helylle amerikanska tv-serier som är flera säsonger långa, och verkar inte komma någon vart plot-vis? Om du inte tröttnat, så ber jag dig kolla in "Heroes" eller "Shark". Om du däremot har tröttnat, så ber jag dig kolla hit för en stund. Det kan verka konstigt, men på andra sidan av jorden görs det också tv-serier. Tro det eller ej, men även Sydkorea har en stor "drama-industri" (s.k K-drama).
Ett bra exempel är den romantiska komediserien My Girl,
klicka här för synopsis, vilket jag stake har nog att garantera att alla lär fälla en tår för den här draman. Vare sig du är en metallätande machokille eller Ghandi lär du inte gå ifrån oberörd. Man kan tro genom att endast se på bilderna ovan (de två nedre bilderna) att den är den superallvariga typen "Du dejtade egentligen min tvilling som nu är gravid, medan jag var och fick cancerbehandling på Bahamas i två veckor!", men så är det inte alls. Allt från kulturskämt till roliga och pinsamma situationer bjussas det på.

En annan serie är en japansk in-the-ghetto serie som heter Ikebukuro West Gate Park, och utspelar sig i Tokyos bakgård. Hittade en ganska intressant kommentar från en fellow bloggare som jag skulle vilja dela med mig:
Serien
sändes på japansk tv första gången under våren 2000 och frammanade med sin oprövade, rättframma stil reaktioner från allmänheten; IWGP var långt mer gränsöverskridande än någon japansk dramaserie ditintills varit. Explicit kring våld, sex och droger - för att vara en japansk produktion. Det här var en skitig, naturtrogen berättelse från Tokyos bakgator, ingent mesigt studioinspelat skräp om lyckliga hemmafruar som på sin höjd går ut och äter ramen på egen hand. The real shit. No fancy crap. Liksom." - fredag.blogg.se

Ikebukuro är en riktigt härligt serie, som bara bryter sig ur hela klichéerappakaljan, och är sig själv på något sätt. Det är som om de kört upp en kamera i fejset på en vanlig in-the-hood kille i Ikebukuro, och sedan följt hans vardag. Karaktärerna är otroligt egna, allt från huvudpersonen Makoto med sitt coola hårvall och keps, hans otroligt jobbiga men söta flickvän Hikaru och till sist men absolut inte minst den karismatiske Takashi, ledaren över Ikebukuros stora gäng G-boys. Humorn är dock bland den mest udda, med en sån där lite genuin grabbig humor som man egentligen inte brukar visas på TV.

Checka in dem! :) Lovar att ni inte kommer bli besvikna. Om ni blir så får ni komma fram till mig, ge mig en snyting och säga att ni förlorat 45 min á avsnitt av erat liv. Avsnitten kan laddas ner på D-addicts.com, eller ses online på Veoh.com.

Hana Yori Dango 2

Hana Yori Dango 2

Äntligen är den här! Andra säsongen av Hana Yori Dango (Eng: Boys over Flowers), har tagit sitt startskott nu i januari 2007, och kommer underhålla alla glada själar 11 veckor framåt! Frågan är om de kommer bli lika bra då? Ordet uppföljare brukar ju inte precis båda något gott.
För de som inte har någon aaaaning vad HYD är för någonting, skall jag förklara kortfattad.
Hana Yori Dango (HYD), är ursprungligen en tonårs manga, som under 90-talet blev ofantligt populär. Därifrån kommer animen, med samma namn. Sedan år 2000 bestämde sig en av japanernas grannar att göra en tv-serie baserat på storyn. Och vipps så skapades "Meteor Garden" i Taiwan. Pga den enorma succén serien lyckades göra, beslöt sig japanerna att själva göra en version av HYD. Vipps så skapades Hana Yori Dango 2005, med kända skådisar som Matsumoto Jun och Oguri Shun. Även den blev en succé, och man beslutade att göra en andra säsong (som börjar där den slutade senast, och fortsätter att följa mangan).

Storyn:  Makino Tsukushi är tuff men ganska så oförmögen tjej, som studerar på Eigoku High School. En richkids skola, där alla elever går runt och gottar sina föräldrars förmögenheter. Makino som går där endast för att hennes föräldrar vill att hon ska träffa en rik kille och gifta sig, så deras ekonomiska problem skulle vara lösta har det svårt att vara den enda "lowclass" tjejen, men försöker göra allt för att få ett normalt och tyst liv. Samtidigt styrs skolan av fyra tredjeringare, vars föräldrar är de rikaste i hela landet. De kan slåss och förnedra hur de än vill, utan att någon har någonting att säga om det. En dag råkar Makinos kompis i knipa när hon av misstag råkar gå in i F4's ledare (Doumijouji Tsukasa) och spilla läsk över honom. Tsukasa ska precis ta itur med ohyran då Makino står upp för sin vän och säger ifrån. Dagen efter hittar hon en röd lapp i hennes skåp. Spelet har börjat. Nu är hela skolan emot henne, och kan mobba henne hur mycket de än vill, tills hon lämnar skolan.

Bla bla bla.. sedan händer de en massa kärlekstrianglar och sånt. Allt det där som utmärker en highschool serie. Mycket extraordinärt. Enligt mig, 3x så bättre än Meteor Garden. Definitivt värt att se!
Först och andra säsongen kan du hitta här
http://www.d-addicts.com