Bergemann, Kursterle, Jonze





"Every good story begins with a 'Once upon a time'"

Nicholas Hughes








Mörka, djupa, farliga skogar? Vem kan inte älska dem?
Vill gå i en dimfylld forbidden forest nu!

Arhg, she moves















via

Är de inte alldeles ljuuuuvliga? Har alltid haft en svaghet för animation, även nu när man anses vara vuxen letar jag febrilt efter nya filmuppdateringar från animatörer världen om. Första gången jag såg de onda skeletten i Jason and the Argonauts hamnande mina käkar på golvet av chock. Tankarna som simmade runt i mitt huvud var inte olikt en åskådare som precis blivit lurad av en magiker... 'Hur gör han det? Vad är tricket?' Undrade man...

Bilderna ovan kommer från 6 olika Disney filmer (2 bilder är ifrån en och samma film). Gissa vilka...

York, Lichtenstein, Hermans







Burton on Burton



Någon slår på en film. Du vet inte vilken film det är eller vem som har gjort den. Trots det vet du inom blotta 10 sekunder om filmen du tittar på är en Tim Burton-film eller ej - vare sig om du gillar honom eller inte.

Edward Scissorhands var den första Burton-filmen jag någonsin såg. Jag var 6 år gammal och satt uppe sent tillsammans med storasyrran en natt. Vi satt ihopkurade under ett stort täcke framför TV:n och jag kommer ihåg hur de första scenerna med den mycket gamla tant Winona och snön utanför fönstret spred rysningar över kroppen på mig, nästan som om den kände på sig att den här filmen, den är speciell. I och med sluttexterna började rulla var jag rädd, nyfiken, hjärtkrossad, lycklig, deprimerad, skakig, överraskad...allt på samma gång. Jag visste inte riktigt att en sån sorts film kunde existera.

När Big Fish kom började jag gråta så mycket så man kunde tro att ögonen skulle ploppa ut. Vi gick och såg den med skolan en gång. Jag hade redan sett den en gång innan och tänkte att jag kommer väl inte bli lika påverkad den här gången. Fel. Satt och försökte gömma tårarna då sluttexterna kom och ville inte prata med någon. En kille i min klass klappade mig på axeln och sa: "Det är lugnt, t.o.m jag blev tårögd". Visst, jag brukar gråta ganska ofta till sorgliga filmer (kanske en sorts kompensation till att man inte gråter i verkligheten så mycket?), men inte alls i samma nivå som denna. Det finns alltid någonting i hans filmer som jag verkligen kan känna igen mig i och tar extremt personligt. Nu när jag håller på att läsa biografin Burton on Burton vet jag varför. På många sett är den tonåriga Tim rena rama spegelbilden till ens egna liv och barndom. När han förklarar hur han kände sig och hur han ser på saker nu för tiden, är det nästan som om han pratar med sitt gamla jag och ger råd och svar om hur man skall handskas med framtiden. Orden går rakt in... tja vart exakt vet jag inte, men uppslukas gör dem, och man känner sig så otroligt inspirerad. Inspirerad om att skapa nya saker, stå emot samhällets klyschor och göra sin egen grejj.

Jag skulle inte kunna kalla Burton för min favoritregissör då det finns djäkligt mycket bättre filmer där ute än tex Beetlejuice eller Charlie and the Chocolate Factory, men han har något något oförklarligt och magiskt. Som person är han så fruktansvärt fascinerade att jag inte har ord för det... Burton on Burton får mig att återupptäcka den kunskapen. Säger bara: läs den!

:)


via

Stört! Klicka på bilden ovan och försök att inte skratta, I dare you.

Jag är tydligen X enligt C.... ;)

Continuum



Dagens nördiga illustration? - Check.

Wilhelm Staehle









Jesus...



via

"70 year-old Buddhist monk Hua Chi has been praying in the same spot at his temple in Tongren, China for over 20 years. His footprints, which are up to 1.2 inches deep in some areas, are the result of performing his prayers up to 3000 times a day. Now that he is 70, he says that he has greatly reduced his quantity of prayers to 1,000 times each day."

Time Warp






Började tänka på tiden igen när jag satt på jobbet igår. Allt var så stilla och tyst så man nästan kan ha trott att tiden helt plötligt stannade och jag inte reagerat förrän flera timmar senare. Jaa... Tiden. Djuuuupt ord. Kom så långt att jag faktiskt Wikipedade det. Där har vi något att läsa! Alla definitionerna av tid beroende på perspektivet och dess mästare... så otroligt fascinerade ämne tycker jag! Finns det en sammanfattande bok om tiden månntro...? Om det finns drar jag kreditkortet genast.

Hur många gånger har man inte suttit och tänkt på Fjärilseffekten. Homer som med hjälp av en toaster reser tillbaka i tiden och trampar på kryp vilket sedan leder till att framtiden förändras och det regnar donuts från himlen. Låt oss säga att man har den toasten i sitt ägo (eller haver TARDIS av någon anledning), hur fasiken kan man veta hur framtiden kommer att påverkas om jag dödar en humla. Går det ens att räkna ut? Om det gör det, vad är det som styr detta, någon av de 12 dimensionerna? Eller är det ens rimligt...? Många scifi-serier och alla nördarna som följer med säger ju att "även den minsta varelsen" betyder för att framtiden ska fungera rätt. Hmm... en bra replik, inget tvivel, men det håller väl knappast. Om jag åker tillbaka i tiden och dödar en humla kommer knappast amerikas president plötsligt vara vit istället för svart. Det vill säga om inte den här humlan hade riktigt kraftfulla vänner...

Var så rastlös att jag ritade den här fina klockan på armen. Är den inte fiiiin?

Eat, please






No sugar today, Tony.

Grey







// foto av Roberto Kursterle, Peter Pan (1924), John Hurt


Film film film. Jag har slukat filmer de senaste dagarna som en alkoholist slukar vodka. Jag vill ha mer, mer, mer... och mer finns det! Det tar aldrig schlutt. Nuvarande målet är väl att se alla filmer ur min "1001 filmer du måste se innan du dör" bok.

Liknar inte den unga John Hurt någon? Kan inte riktigt sätta fingret på det...

The Office




//av
David Fullarton

Roliga illustrationer är ungefär det jag lever för nu för tiden (nu när man är arbetslös, utbildningslös och rastlös). Utan humor kommer man inte långt...

Gay times in '56





//
flickr m.m

Fastnade på Flickr som vanligt och hittade dessa underbara vintage Disneyland-bilderna från 1955-1957 då Disneyland var nyöppnat. Jag har aldrig varit på Disneyland, men om det är någonting som bilderna verkar det magiskt och spöklikt :)

Att pojken som står med de tre små grisarna inte skriker och är skrämd livet ur sig fattar jag inte... De har ungefär samma skrämpotential som Clownen Det.

iLike







// foto av A. Hitchcock, Sibylle Birgemann, Tom Gabor


"If you see nothing worth laughing at, pretend you see it, then laugh."
- Manny Bianco

Klass 8B




Rotade bland mina gamla bildmappar från högstadiet. Fanns mycket skit och mycket fantasi. Tydligen var
Invader Zim en av inspirationerna också. Just nu har jag kommit i en ritperiod. Sådär när man är inspirerad och får lust att skapa någonting, river sönder gamla kläder och gör något nytt av det. En ny väska som man egentligen inte behöver kanske... Inget kan stoppa mig!

Sims 3 vill jag ha. Jag vill spendera en hel dag (vilket alltid betyder att man sitter en hel dag och sedan undrar vart tiden tagit vägen) med att skapa det perfekta huset och den snyggaste inredningen. Sedan slutar det med att man stänger simmarna inne och sätter eld på dem. >:)

Martinez, Gaylea, Hasisi







Cereal



//flickr

Stormtrooper-flingor. Lär inte vara fullkorn...

Mr Sandman




//foto Ffffound, Sandra Freij och Ran.

Sunny sunny day! :-)

Kanske dags att ta fram picnickorgen, en bok (Ja, jag läser Eclipse, so sue me!) och sitta i en park och läsa?

Moon







/foto från ffffound

Om man skapar stor skandal när man är 80, binder fast sig runt Eiffeltornets topp och hungerstrejkar, tror ni man kanske får en chans att åka till månen då? 

Att åka till månen (eller vara i rymden i huvudtaget) har varit en dröm sedan jag började nå upp till dörrhandtag. Astronaut ville jag bli. Hade jag varit ett matematiskt geni skulle karriärstigen kanske sett annorlunda ut... ;) 

Jorden känns nästan för liten ibland. Jag vill åka ut och se bollen/bollarna från ett annat perspektiv. Om Doktor Vem faktiskt fanns, hade jag hookat för länge sedan och följt med in i telefonlådan. Well well, man kan alltid drömma... Så länge kan man fortsätta och att sitta och läsa om galaxer och string theory på wikipedia på jobbet ...

Tidigare inlägg