Den koreanska vågen


image31

(Koreansk tema again, jag ber om ursäkt)
Den som haft tillgång till internet under senare år har kanske märkt hur asiatiska kulturer börjat locka mer och mer människor med deras exotiska och annorlunda sätt att se på. Visst, Peking har OS nu i sommar, men den riktiga framtiden ligger hos Sydkorea. Man talar om den Koreanska Vågen, och för den som vill veta mera om den kan tom ta kursen på Stockholms Universitet. Det är någonting med Seoul och hela landet som jag bara dras till. Det känns nytt och oupptäckt på något sätt! Man hör hur många åker till Thailand, Kina och kanske tom Japan om de har tur, men Korea - aldrig! Kanske är det politiken som gör så att människor avskräckas att åka, kanske är det informationsbrist...

Det som framför allt fått folk här i väst att spetsa upp näsan och dra in den ljuva lukten är koreansk TV & Film. Familjeserier, komediserier, de snyggaste blodigaste filmerna du sett i ditt liv - Korea har mycket att bjussa på. I många länder (Därav några är europeiska) har man börjat köpa in koreanska serier och visat dem på TV. Ett exempel är den historiska draman Jewel in the Palace som har fått folk över världen på fötter. Själv har jag inte haft det lilla nöjet att se den än, men kommer med mer info när jag har :)

Som en uttråkad tonåring (med sportlov) som man är har jag kollat in två koreanska serier nu under lovet. Den första är en familjeserie som jag laddade ner första avsnittet av endast för att ha något att sysselsätta mig med. Brukar tröttna på de flesta koreanska serier jag ser efter halva då allt blir så förutsägligt... Bad Family kan tas vid först glans som en sappy familjeserie som förväntas innehålla mycket "Awww"-moment, och visst, det finns det. Men en skillnad är att man inte sitter och himlar för ögonen för att hela situtionen är för moraliskt (americano way) och budskapsfull, utan den krypen verkligen under huden på en och berör. Dessutom tror jag inte jag har sett en bättre barnskådis som i Bad Family på länge. Den andra, Smile Again, har jag ännu inte sett klart så jag kan inte uttrycka mig till fullo, men den är faktiskt väldigt sevänlig, dvs för att vara same old, same old triangeldrama. Nu är det bara helgen kvar på lovet, better make the most of it!

Koreanska superhjältar

image30

Dang it! Iljimae, en koreansk historisk tv-drama som väntades komma i april blir nu uppskjutet till slutet av 2008. Detta enligt skvallerblaskan, asianfanatics.net. Jag hade längtat efter att se den länge, dels pga av alla snygga posters de har reklamerat med ;) Sedan skadar det inte att den läskigt feminina killen från My Girl, Lee Jun Ki, spelar huvudrollen.

Själva plotten är väl rätt så orginell och kanske nästanintill klyschigt. Till skillnad från Clark Kent som spelar nördig journalist under dagtid så är Iljimae är en bad ass gangster på dagtid och räddar vackra damer och fattiga bönder under nattid.
Man får ta och hoppas att den inte blir som en koreansk version av 2006's Robin Hood gjort av BBC.

Music makes the world go round

image29

På senaste tiden har jag märkt hur mycket musik inspirerar mig till olika idéer. Oftast brukar jag lyssna på instrumental musik, som tex jazz eller klassisk musik när jag bara vill tänka på någonting. I tell you, det finns absolut inget bättre än att skruva upp ljudet på ipoden till max då man sitter i tunnelbanan och observerar människors beteenden runt omkring. Det är rysligt fascinerande! Det är egentligen då man borde ta fram ett block och en penna och börja skriva...


What a glorious feeling!

image27

Precis som min käre kompis Åsa håller på att läsa gamla klassiska böcker på fritiden, håller jag på att se gamla klassiska filmer. Förra veckan vart det "A Streetcar named Desire"(Linje Lusta) och "Singin' in the Rain". Jag vet, det är rent pinsamt att jag har inte sett dem förut. Iförd pyjamas kokade lite ljuvligt rött chai-te, snodde en banan från köket och satte på 50-, respektive 60-tals rullarna.

Visst hör man hur andra skådespelar överrösar komplimanger på Marlon Brandon om hans skådespeleri, men aldrig hade jag förväntat mig att han var så snuskigt bra som alla säger. Från början då han träffar Blanche och gör sitt kattskrällsläte så fångar han publikens blickar hur enkelt som helst. Om sanningen ska fram ville jag se Linje Lusta då jag sett Simpsonsavsnittet "A Streetcar named Marge" då Marge får rollen som Blanche i en pjäs/musikal. Jag menar, vem vill inte se den riktiga efter man sett muskulösa Ned Flanders sjungandes "STELLA! /Can't you hear me yella/You've put be through hella/ STELLA?!"
Om man söker efter en film vars karaktärer kan tolkas på hur många olika sätt som helst, borde definitivt se denna film! Personligen dimper Linje Lusta ner på min bästa film lista.

Singin' in the Rain är ju ungefär så långt bort man kan komma ifrån Linje Lusta men det gör den inte dålig för det!
Det den definitivt vinner på är dansen och de käcka skämten, vilket det finns mycket av. Däremot kan man inte undgå att jämföra med andra musikaler från den tiden, och då hamnar Singin' in the Rain inte längst upp, utan får ta en plats i topp 5. Jag tror det hamnar mest om smaksak. För mig kommer Sound of Music eller My Fair Lady att alltid vara närmare hjärtat. Då sluttexterna började rulla fick man lust att ta en stepparkurs på Folkuniversitet, lättinfluerad som man är.


RSS 2.0