Bloody Monday

Varje avsnitt känns som en bit av en action-rulle man råkat slå på. Spänningen och de uppspärrande ögonen är alltid på max. Terroristerna ligger alltid snäppet framför och spionerna har infiltrerat sig överallt. Samtidigt får man följa med en Hannibal-liknande psykopat som manipulerar en fängelsevakt till att göra elakheter. Ännu vet man inte vad det har med huvudberättelsen att göra, men än så länge är jag för inne i det hela för att bry mig.
Det intressanta med att den här typen av serier har börjat blomstra i Japan är att så det finns så mycket korrupta och hemska saker som händer i bla Tokyo just nu och det på något sätt reflekteras i deras television. En sak var ju massgasningen som hände förra året där hundratals (kanske tom tusen) gymnasie elever blivit tillsagda/manipulerade av folk på internet till att gasa sig själva till döds. På sidan fick de information om vilka hushållsmedel som kunde bli dödliga vid blandning och tidpunkt då dådet skulle inträffa. En annan nyhet, relativt ny, är den om seriemördaren (plur?) som mördat minst 2 japanska f.d vice-ministrar och deras familjer inom förloppet på 72 timmar. Mördaren ska ha kommit utklädd som en delivery-snubbe och sedan knivstuckit familjerna till döds. Båda händelserna känns som de skulle kunna vara tagna ur filmer, så overkligt, så sjukt. Hur lyckas man bli manipulerad till att gasa sig till döds tillsammans med hundra andra elever? Extrem press och depression kanske... eller kanske en sorts sjuk protest av någon sort? "A new generation is born?"
The Beat-Alls
Rösterna och humorn är spot on.
Tim Curry och Mystery-Van

Man tar på sig den apelsin-färgade polotröjan, klipper till sig mushroom hår och tar på sig ett par tjocka ögonramar....Vipps så är man förvandlad till Velma. Toda har influerat mig. Det som började med ett oskyldigt spel av Cluedo hemma hos Toda har nu resulterat en nerladdning av 1985's filmatisering av Clue(do) med Tim Curry och en rad interaktiva "solve-the-murder" spel som verkligen kräver att man tänker efter. Motiv, alibi, bevis.... Vad stämmer?
... Hmmm.... Kanske man ska ta och bli polis? Psykologi, kriminologi och samhällsvetenskap är ju intressanta prylar, no doubt. Frågan är om man kanske inte tar och romantiserar det hela en aning, precis som alla drömyrken. Arkeolog, professor i historia (Gärna lite extraknäck kultjägare som Indiana eller Sydney Fox), skådespelare, diplomat, översättare, journalist, astronaut, doktor, producent, regissör... Mycket har man velat bli under åren. Min farfar var forskare i Atlantis han (Undrar hur mycket framsteg han gjorde). Är det möjligt att ha för många intressen månntro? ;)
Doctor Qui

Ack och ve, den 10:e inkarnationen av Doctor Who, min f.d-crush David Tennant, har i en intervju med BBC bekräftat att han kommer att lämna Doctor Who under 2009 efter att han medverkat i 3 säsonger. Han säger att han vill lämna medan han fortfarande är på topp och ingen tröttnat på honom. Förr eller senare var det ju väntat att han skulle ta av rocken och lämna över den till någon annan, så varför inte göra det nu när timingen är som bäst. Nevertheless, I shall miss thee, David "Ten-inch" Tennant.
År 2010 återkommer nämligen Doctor Who efter ett års uppehåll (Man vill fokusera extra på manus och casting). "New-new" serien kommer tas över av min personliga favorit manusförfattare Steven Moffat (Skrivit till Coupling, Nya Tintin filmen med Spielberg, Doctor Who och Jekyll) och är känd för sin förmåga att hitta på orginella samt innovativa plots.
Danger! Danger!
Jim Parsons/Sheldon i Big Bang Theory.
Ka-chow!

foto/ Vladimir Nikolic
Är det bara jag eller gick man inte runt som liten, pekade på olika bilar och föreställde sig hur de skulle se ut om de var människor? :-)
Roald Burton



foto/Tim Walker (Mer bilder finns hos K)
Älskar Roald Dahl. Älskar Tim Burton. Love the combo :)
Jag får en sån längtan efter att se Burtons version av Carrolls "Alice i Underlandet" som kommer nästa år. Trots att Alice i Underlandet är ett rätt så svårt bok att förvandla till spelfilm kan man förvänta sig att Burtons version åtminstonde kommer bli one-of-a-kind. Like it or not.
När var liten älskade jag BBC versionen av Alice i Underlandet som gick på Hallmark (Oh, Hallmark du underbara). Inkluderade bla Whoopi Goldberg, Gene Wilder, Miranda Richardson...och ja juste, Martin Short den litte rackaren!
Goda tider det! Det finns det någoting i mig som gör att jag blir alldeles rastlöst när jag tänker på Alice i Underlandet. Ett hat kan man säga, samtidigt som det finns en viss fascination.
Twin Peaks

Yessss, jag har äntligen brutit mig ur mitt svårimponerande och "den var ok" stadium! Den vi kan tacka är käre 90-tals kultserien Twin Peaks. I åratal har jag sagt till mig själv att kolla in den ända sedan jag matats med Simpsons parodier sen jag började lära mig att gå. Det finns en väldigt smal linje mellan att vara bisarr och bara rent konstig. David Lynch är riktigt duktig på att hålla sig på den bisarra och bra delen av linjen och samtidigt få en att sitta med öppen mun, täcket uppe till öronen, undrandes vad som kommer hända härnäst...
Dansande dvärgar, idiosynkratiska byinvånare, bakåtvänt (och sen framvänt) tal, en extremt hypnotiskt och nästan sektliknande öppningssekvens. Där har vi Twin Peaks i ett nötskal.
Kyle MacLachlans (Sex and the City, Desperate Housewife etc) roll som FBI-agenten Cooper är helt underbart egendomlig. Inte undra på att Lara Flynn Boyle febrilt försöker stöta på honom. He's a looker.
"...And a damn good cherry pie!"
He's aliiiiive!
Preparation

foto/ Haneda Airport eller en scen ur Star Wars?
Då har man hamnat i ultra forward mode. Nu när skol-papprena är inskickade och klara dräller alla övriga to-do's in på en och samma gång och man förvandlas momentärt till Wonder Woman.
Jobb, mattekurs, ringa försäkringsbolaget, boka flygbiljett, bestämma bostad, ringa flygbolaget ang avbokningsavtalet... Saker har en tendens att ligga kvar på samma plats om man inte gör något åt det själv.
Edit: Oj oj, mkt asiatiska inlägg. Oh well, har precis laddat ner hela Twin Peaks för variationens skull.
Ryuusei no Kizuna
Man måste ju fräscha upp den lilla japanskan man har därinne i hjärnan inför resan, och varför då inte göra det hela roligare genom att kolla på något nytt j-drama. Senaste serien jag har kollat in heter Ryuusei no Kizuna, en sorts korsning av Kurosagi/Catch me if you can med en gnutta komiska inslag. Finns som vanligt att tankas på Veoh.com eller D-addicts.com.
Handlar om tre syskon vars föräldrar blev mördade när de var små. Nu när de är gamla nog ska de tillsammans hitta förövraren och mörda honom. För att kunna nå dit svindlar de människor, klär ut sig till hiphopare, försäkringssäljare, animefigurer, ja allting, för att kunna lägga vantarna på lite pengar och information.
Jag har bara sett några avsnitt hittills så kan inte riktigt helbedöma den än, men hittills måste jag säga att den är riktigt underhållande. Humorn är något skruvad stundsvis men på ett bra sätt, och castingen som jag verkligen trodde skulle faila, har överraskat mig. Trevligt att slå på nu när kylan börjar krypa sig närmare...
Blow your brains out!






Är inte de här bilderna av Andrea Galvani
bland de [insert adjective here] du någonsin sett?
Jag får lust att kopiera upp en (nr 1 eller 6 kanske) på en stor tavla att ha här hemma...
HYD 3

Usch, jag känner mig som en töntig liten skolflicka med flätor och tandställning. Bilder ifrån den koreanska tv-versionen av uttjatade Hana Yori Dango har kommit ut, och trots att jag är så less på historien så jag skulle kunna skala av handen med en potatisskalare kan man inte undgå att längta tills då den kommer i vinter/vår.
My Girl

Med en blandning av alla koreanska klichéer som finns och en barnslig humor har den toppat många tv-listor och det var här kända girlface Lee Jun Ki gjorde sitt stora genombrott som den flera gånger gråtande playboyn Jung Woo.
(Puuuuuuhhh. Ursäkta för röran. Blev svårare än vad jag trodde att förklara handlingen kortfattat.)
Sämsta svenska dubbningen någonsin?
Irriterande moment

Mycket kan man störa sig på, men ett fenomen som toppar min lista är när man intensivt sitter och tittar på någonting där huvudpersonen helt plötsligt anklagas galen av alla runt omkring (Hallå, Buffy-flashback i tvångströja och män med stora sprutor?) eller där personen i fråga blir anklagad att ha mördat någon när man vet att inte var den personen. Jag kan knappt titta på såna filmer/serier, jag blir så fruktansvärt irriterad*, muttrar för mig själv och sitter och vänder och vrider mig tills jag måste ställa mig upp och sucka lite till.
*Samtidigt som jag mitt andra jag självfallet sitter och njuter
10 veckor

foto/ Pingmag
Det är 10 veckor kvar tills man står mitt i smeten på Narita flygplats och känner sig mindre än vad man någonsin gjort. Pupporna i magen håller på att kläckas, och det dröjer inte länge förrän fjärilarna i magen kommer ut för att göra sitt jobb. Kanske är det för att man precis har betalat för skolan och kollar bostad som ligger bakom det. Det kan också bero på att man sitter och läser roliga artiklar och bloggar om vad som föregår därborta som gör att man börjar drömma konstiga drömmar om resemålet. Man får skylla sig själv helt enkelt.
Jag som egentligen är en sparare framför en slösare får plötsligt lust att köpa nya härliga kläder, skor och kanske ett par töntiga glasögon (finally). Jag vill gå på utställningar, äta god mat, träffa helt nya människor, hamna i situationer jag inte tidigare påträffat. I want to explore on my own!
DN idag:
"På smala gågatan Takeshita Dori säljs de kläder och accessoarer som de bär. Men ännu roligare är att förvirra sig in i någon av smågränderna bredvid och upptäcka andrahandsbutiker. Secondhand är stort i Tokyo, särskilt kända märken som Lacoste, Adidas och liknande. I en butik som har jeansklänningar från 70-talet hittar jag en nyckelring med Lilla Anna (ni vet, hon som var med Långa Farbrorn i Inger och Lasse Sandbergs böcker).
Sådant är kul, liksom att plötsligt stöta på en butik som heter Göteborg och säljer Nudiejeans. En inhemsk kedja som är intressant är Beams, med både kläder, inredning och utställningar. Butikerna skiljer sig åt beroende på var de ligger (adresser: www.beams.co.jp/beams/html). Inköparna är duktiga på att hitta märken på uppgång. I flera år har här funnits exempelvis Acne och Odd Molly, men också möbler av Bruno Mathsson."
US Val 08

"I can do anything.. I was in a boyband, ok?"