Sabrina
Var det Valborg?
Jag var alldeles för wrapped up i min resa till det klyschigt romantiska 50-talet för att märka.
Food Fight
Mat, framtid, mat, framtid. Det är ungefär endast det som ockuperat mina tankar de senaste dagarna. Om jag hade 156 000 kr hade jag lätt skrivit in mig på Le Cordon Bleu i London. Just nu hoppas jag att jag kommer in på japanska kursen på SU till höst och sedan om man lyckas skrapa ihop lite stålar på sidan (Hej Tokyo i oktober!) vore det också nice.
Hur som helst, videon ovan är en gammal trailer för Channel 4 Big Food Fight och inkluderar Jamie Oliver, Gordon Ramsey och Hugh Fearnley-Whittingstall. Funny stuff. Speciellt när jag har hört att Jamie och Gordon kommer bra överens i privat.
Hell's Kitchen
Today's breakfast 'n lunch.
Hallonsmoothie. Couscoussallad med tomat- och örttofu. Brukar annars ha fetaost med couscousen, för det smälter verkligen i munnen (bokstavligt då den stekta auberginen och gullöken är varma och ost har tendensen att börja smälta i kontakt med värme), men såg den röda tofun i hyllan i affären idag och kände mitt "prova något nytt" groove.
Couscoussalladen blir alltid godare än vad den kanske ut att vara.
Sitter och tittar på Eddie Izzards Dress to Kill från 1999. Blir lite kär.
Dylan Dylan Dylan
Hämtade ut biljetterna idag, så här kommer en favorit i repris bara för att det tåls att ses om och om igen. Henrik Schyffert intervjuar Dylan Moran.
Did I mention I'm sooooooooo psyched?!
Irene L
I'm in love. 〜
Puck, who?
En god måltid, en bit svindyr italiensk choklad, Askungen... what more can you ask for on a monday?
Sedan jag har kommit tillbaka från resan har jag börjat agera husfru här hemma. Lagat djäkligt goda (och nyttiga!) rätter. Allt från stekt laxfile med zucchini och couscous-sallad till den där carbonaran med färsk parmesanost på som jag såg på Jamie At Home.
Så länge jag är arbetslös kommer denna blogg förvandlas till en matblogg, var så säker.
Har för övrigt 7.45 kr kvar på kontot.
Dollhouse
/foto av snailbooty
Det är någonting med Joss Whedons nya serie The Dollhouse som gör att jag, likt en fluga till socker, inte kan undgå att bli indragen. Den är låååångt ifrån perfektion... Dock har den där lilla extra, den där zazzen, ka-ching, razzledazzle, whatever you wanna call it. Den är lite som 00-talets version av The Pretender med Michael T. Weiss - fast utan den gulliga banala humorn.
Handlar om en underjordisk grupp som kallar sig The Dollhouse. De använder riktiga människor, som har blivit tömda på minnen och personlighet, till olika uppdrag de får tilldelade av klienter. Om någon klient vill ha en FBI-agent, eller kanske en fru för en dag, ringer de till Dollhouse och Dollhouse programmerar in personligheten i "dockan". Är de bad- eller good guys om de utnyttjar människorna/dockorna med ibland goda avsikter kan man fråga sig.
Slutligen undrar jag hur Whedon planerar att fortsätta serien. Tror inte riktigt på en långkörare á la Buffy jag... känns redan nu att det inte kan utvecklas till andra nivåer. Men vem vet, jag kan ha fel... ska bli intressant att se.
Twilight Zone, anyone?
Klickade runt på Design Corner och såg att någon (enomali) tipsade om en YouTubare kallad ZackJohnson16. Jag tittade på första videon, andra videon... Ja, det är rätt uppenbart att jag blev hookad. Bli det du med.
Handlar om en 16-årig kille som en dag vaknar och upptäcker att han börjar förvandlas till en tjej.
Sounds irresistible, right?
F-f-f-found
Hittade de här filmbilderna i en gammal film- och tidningsaffär när jag och Maria gick på promenad i Jimboucho efter skolan en dag. Jag undrar verkligen var bild nr 3 kommer i från. Aldrig har jag sett så mycket hända på en enda bild (speciellt när man ser att barnen ler i bakgrunden). Då kan man verkligen fråga sig: Vad har hänt?
Break Fast
"Här är din frukost, och titta, den är glad att se dig!"
I mitt försvar var det bara första som blev så svart som den ovan...
Det tar några pannkakor att hitta snitsen med att vända pannkakorna med en sån liten stekpanna. :)
Kung-Fu Panda
I ate all your bees
När jag läste att Epik High skulle inta Shibuya AX den 28:e April (Fan att man inte stannade 2 ynka veckor till i Tokyo), vart jag riktigt irriterad... men Sandra och hennes nyhet om att Dylan Moran ska ha standup-kväll på Göta Lejon den 1 juni vände hela humöret totalt.
Snacka om att "When God closes a door, He opens a window"... :-)
Snacka om att "When God closes a door, He opens a window"... :-)
オオカミとブタ〜
Jag älskar gammal hederlig Stop motion....
1300 bilder och en sjukt massa fritid senare, så skapades den här knappt 4 minuter långa kortfilmen om vargen som känner sig för lite gris. Gjord av Takeuchi Taijin... kudos man!
1300 bilder och en sjukt massa fritid senare, så skapades den här knappt 4 minuter långa kortfilmen om vargen som känner sig för lite gris. Gjord av Takeuchi Taijin... kudos man!
Outside the Box
/bild Erik Carter
Arbetslös, sjuk och Tokyo-hemsaknad...
Har spenderat största delen av helgen i sängen, hostat upp jag-vet-inte-vad, haft Grey's marathon (Don't die Izzy!) och skrivit ihop ett snitsigt CV som jag ska ge till ett antal butiker nästa vecka. Trevligt att komma hem till Sverige under låg konjunkturen.... Jag är glad så länge jag slipper jobba på Mcdonalds eller något annat tortyr till arbetsplats. Hatar att skriva personliga brev. Känner mig falsk och bubblig. Vad hände med att bara skicka in CV till människor? Om man inte skulle vara intresserad av arbetet skulle man ju inte lämna sitt CV hos dem över huvudtaget. Att få ett grepp om en människa är ju vad intervjun är till för... right?
Well well... Dags att slå på lite Hell's Kitchen och njuta av good old-fashioned chef-backstabbing. :)
REM
Angels With Dirty Faces
Paul, Ringo, George
A Midsummer Night's Dream (1935)
La finale di Dumbledore
Sista Harry Potter and the Half-Blood Price trailern är här - sista sneakpeeket...
Även om jag har slutat att hoppas på bra filmer (det slutade efter den 3:e) ska det bli kul att se den för nostalgins skull. Trailern ser riktigt episk ut! Mörkare, mörkare, mörkare. Precis som man vill ha den. Är det bara jag eller ser Ginny och Harrys kyss exakt ut som Harry och Cho Changs? Det är lite som om de har klippt ut Cho och lagt till Ginny med CGI.
Den 17:e Juli är det dags människor.
Fram med Hogwartsuniformerna... I know you have one.
Stockholm Matsuri
Gick förbi Norrmalmstorg igår av en slump och såg att man firade Körsbärsblommans Dag i Kungsträdgården. Det vart musik, onigiri, kimonos och otakus.
Kungsträdgårdens sakurablommor har äntligen börjat öppna upp sig...
Missa det inte!
Nasty!
I love love love this song!
Speciellt när hon säger:
"No, my first name ain't baby. It's Janet, Miss Jackson if you're nasty!"
Får mig att göra en uh-huh-girl headspinn.
Long story short
Ego-shopping
Jag ser ett tema...?
ラスト
Då sitter man på blågul mark åter igen. Landet med müsli, kalla toalettsitsar, gratis skola och naturella blondiner. Jag har varit riktigt urusel på att uppdatera I know, speciellt de senaste två veckorna som har varit djäkligt händelserika. När jag landade på Arlanda igårkväll vid 21 kändes det lite konstigt. Konstigt på det sättet att jag faktiskt inte kände något alls. Kanske berodde på att jag var så fruktansvärt trött (varit vaken i mer än 24 timmar) och bar på 30 kg packning, men jag kände inte den nationalistiska "oh, vad skönt det är att vara hemma" feelingen som brukar komma då man får syn på Björn Borg, Sylvia och Ingmar Bergmans nunor hängandes på väggarna. Allt ser likadant ut här hemma. Samma gatuklotter... samma ihåliga tystnad som alltid genomträngt Stockholms gator efter att solen har gått ner. Att använda ordet hem känns också lite underligt, hahah. 50% av mig själv har fortfarande ett hem på andra sidan jordklotet. Den lever där, vaknar till ljudet av skolklockorna och hemmafruarna som står och skvallrar på gatan.
På ett sätt känner jag mig som jag gjorde när min katt dog när jag var liten. Det där stadiet när man är ihålig, helt numb och man försöker tänka på vad man tänker men bara upptäcker att den tanken är den enda som finns därinne.
(Okej, det lät lite väl emofyllt kanske. Måste understryka att jag dock är riktigt glad över att få träffa alla nära och kära man har här hemma...)
På ett sätt känner jag mig som jag gjorde när min katt dog när jag var liten. Det där stadiet när man är ihålig, helt numb och man försöker tänka på vad man tänker men bara upptäcker att den tanken är den enda som finns därinne.
(Okej, det lät lite väl emofyllt kanske. Måste understryka att jag dock är riktigt glad över att få träffa alla nära och kära man har här hemma...)
För två veckor sedan var jag, Erika och Maria i Yoyogi Koen och låg och tittade på den vackra Hanamin (körsbärsblomningen) som var på sin högsta peak just då. I närheten av oss var det gäng 20-någonting japaner som hade också Hanami:ade med mat, dryck och hela paketet. Efter att ha kollat in varandra gäng ett par gånger kom två av japanerna över och bjöd in oss till deras filt. Det var riktigt nice, och för att göra en lång historia någolunda kort började vi hänga med några av japanerna i det gänget efter det. I förrgår (?!) var min sista dag/natt i Tokyo. Martin gjorde djäkligt god lasto suppa (bild ovan). Kommer sakna vår vistelse i Shimura-San-Chome. De skrikiga kineserna, Indien som ständigt bara lagade curry och sedan inte diskade efter sig, fransmannen som jobbade på Gap, till och med britten Luke som hellre snackar japanska än sitt eget modersmål...
Senare på kvällen (efter att Maria tjatat ett tag) stack jag till Shibuya och träffade Yui, Hiroki, Django, Ichiro, Ryu och Maria en sista gång. Missade sista tåget gjorde jag såklart, men Yui, Hiroki och Maria var schyssta nog att hänga runt på donken med mig till 5 på morgonen då tågen började gå igen. Det känns alltid så typiskt att träffa en massa nya människor och bonda precis när man ska åka hem... men men. Det är inte "Sayonara"... det är "Mata ne" (Oh hej, Cheesy-goodness! ^^).
Senare på kvällen (efter att Maria tjatat ett tag) stack jag till Shibuya och träffade Yui, Hiroki, Django, Ichiro, Ryu och Maria en sista gång. Missade sista tåget gjorde jag såklart, men Yui, Hiroki och Maria var schyssta nog att hänga runt på donken med mig till 5 på morgonen då tågen började gå igen. Det känns alltid så typiskt att träffa en massa nya människor och bonda precis när man ska åka hem... men men. Det är inte "Sayonara"... det är "Mata ne" (Oh hej, Cheesy-goodness! ^^).
Tate
Favorit i repris. Ibland är Catherine Tate jobbigt repetiv, ibland är hon lika självklar som vaniljsås på rabarberpaj. I den här gamla godingen från Comic Relief 2007 är hon definitivt det senare. Inkluderar även 007:s Daniel Craig.
1 min, 1 sec
Har du sett en snyggare MV om jordens förstörelse förut?
Köpte senaste Epik High albumet i Seoul. Inte hunnit lyssna genom det några gånger för att kunna göra en rättvis bedömning, men första intrycket är bra. Remapping of the Human Soul kommer nog ändå förbi mitt favoritalbum. Mr Doctor (Lyssna på Tablos engelska rapdel. Djäklar säger jag bara!), Paranoia, Nocturne... där har vi några låtar som är svåra att få ur systemet. Läste precis tolkningen av Paranoia. Handlar om en onykter man som står på tunnelbaneplattformen på väg att ta sista tåget hem. Han ser en flicka som står lite längre bort och går fram till henne för att prata. Hon blir rädd och går därifrån. Mannen följer efter och tar henne på axeln bakifrån. Flickan ramlar, bryter nacken och dör. Mannen ska sedan ha dragit flickans kropp på tåget och placerat henne bredvid honom som om hon vore hans flickvän och ingen skulle märka att hon var död. En annan man och en kvinna kommer in på tåget. Mannen blir misstänksam om den döda flickan och viskar till kvinnan: "Du borde gå av vid nästa station." "Varför det?" "Den där flickan är..."
Det ska tydligen vara en sån där urban legend som går runt. Disturbigt värre.
Hanami
Go Bananas
Jupp. Om bara alla japanska lektionerna skulle inkludera Tako-san.
Ett DS senare...
Återigen på japansk jord. Det har bara gått 4 dagar, men jag har verkligen saknat Tokyo under dessa fjuttiga dagar. Korea är så olikt Japan på många sätt, både i ont och gott. Man kan få djäkligt god mat för praktiskt taget ingenting. Jag åt verkligen bara god mat under hela resan, både från gatustånden 4 på natten och i vanliga restauranger. Till skillnad från Japan har de stora portioner av allt, så det är knappast någon risk att man går därifrån fortfarande hungrig. Likså shoppingen. Att shoppa i Seoul är ungefär som att gå in på ett varuhus i Sverige som har allting på 20%-30% rabatt, ibland mer. Det är lätt att hitta fina saker, men jag tror nog ändå att man måste vara där i mer än 4 dagar för att få häng på det mera. Annars blir det lätt att man tar det första bästa bara för att man är stressad.
Lite downsides med Seoul är att allt är skitigt, folket kan knappt engelska (Däremot kunde många japanska!), och ibland är de lite väl skrikiga och dissiga för mig som är van vid överartiga japaner. Men men, i överlag var det riktigt nice! Fick träffa min Cecily, shit... Har verkligen längtat efter att få dra runt med henne och dra en massa Filip & Fredrik-liknande kommentarer... 3 månader utan att träffas är alldeles för lång tid!
Dagens betraktelse: Om jag så ens hör någon nynna på "Almost Paradise" från BoF så spyr jag.
