Jag älskar fredagar. Man har all tid i världen och behöver inte känna någon press att göra någonting bara för att. Köpte två dvd:er på Akademibokhandeln på vägen hem från jobbet i förrgår. Det var billigt så jag tog tag i Monty Python - Life of Brian och Führerns Elit (Org. Napola).

Napola är en sorts tysk blandning av Döda Poeters Sällskap och Ondskan och utspelar sig under 40-talets Nazityskland där huvudpersonen Friedrich börjar på en Napolaskola (En Elitskola som skapar framtida nazistledare/soldater). Han ställs inför en rad dilemman och blir osäker om vad han ska välja, yaddiyadda, precis som filmerna tidigare nämnt. Let's cut the chase, anledningen till att jag ens nämner filmen är att den är så harmoniskt gjord, trots alla hemskheter (Som förresten är mycket värre än i Ondskan). Ljuset och ljud flyter ihop vackert och man blir sittade helt tyst och koncentrerad under hela filmen. Jag tycker man verkligen lyckats skapa en balans med musiken om man som åskådare blir så fokuserad på bilderna och berättelsen att man inte tänker att det ens existerar ljud. De har blivit ett liksom :)
Måste nog säga att jag föredrar den här tappningen av sadistisk skolgång över Ondskan. Jag kände mig inte direkt berörd när jag tittade på Ondskan... Med Napola hade hela min kropp låst sig och rörde inte sig inte en centimenter på nästan 2 timmar.