... har man fel. Hade tänkt att uppdatera om Iljimae tidigare, men aldrig blivit av. Iljimae är grym på det där vendetta-snubbe-som-får-hjälp-av-en-mr-miyagi-liknande-munk-och-sedan-maskerar-sig-som-tjuv-när-han-egentligen-letar-efter-päronens-mördare-sättet. Visst, den kan bli lite (Notera: väldigt) överdrivande stundvis och vissa repliker känns väldigt mesiga och uttjatade, men det bryr jag mig inte om! :) Tack vare de påkostade kläderna och rekvisitan så känns det faktiskt, även om det bara är för en stund, att man lämnar gröna Svea land och Stockholmarna och hamnar i 1500-talets Korea.

Hah, jag antar att det märks rätt så tydligt hur trött jag är på skolan just nu så mycket som jag börjat uppdatera bloggen, och sedan att alla inlägg handlar om ny TV serie eller film är inte heller någon slump.
Den här gången har jag kollat in en japansk detektivserie som heter Koshonin. Det är nog första gången någonsin jag sett en seriös jap. detektivserie faktiskt, då genren inte är så vanlig i asiatiskt TV i överhuvudtaget.

Handlar om en kvinna som går med i Japans FBI och ingår i negotiation-truppen som skall övertala kidnappare och mördare att kapitulera. Hon måste nog vara den första kvinnan i japanska tv-serie som är hardcore faktiskt. Det är inte som om hon är manlig, eller väldigt feminin för den delen, utan hon har lite unisex över sig. Sett 3 avsnitt, och även om musiken är ruskigt dåligt (Tänk dig spionmusik från 70-talet) så har den sin charm. Något som håller den intressant är en Hannibal-liknande psykopat som hon hälsar på minst en gång/avsnitt och har något konstig relation till. Just nu vet man inte så mycket om vad som hänt innan, men det känns som om allt som händer nu kommer komma tillbaka.

"Humpty Dumpty.... Humpty Dumpty...
What does Humpty mean? What does Dumpty mean?"
- Psykopaten som refererar till Mother Goose (Bilden ovan, spelas av spansk-japanske Shirota Yuu)

Jaha, då var det dags för andra avsnittet av romantiska komediserien Zettai Kareshi (Absolute Boyfriend)! Inte precis en Emmy-varning där, men det gör den inte mindre underhållande för det! :)

Storyn: Handlar om en tjej som är trött på att bli dumpad av alla killar, då de säger att hon är för "tung", och en kväll hon träffar en mysteriskt snubbe som ger henne sitt visitkort och säger sig kunna förändra hennes liv totalt. Hon följer med honom, gör lite tester om hur hennes ideala pojkvän skulle se ut, går hem och tänker inte mer på det. Nästa dag vaknar hon med att det står en stor metallåda utanför dörren. Inuti finns en pojkvän.... en robotpojkvän. (Dun dun dun DUN)

Följs av en massa triangeldramor, mixups och hela det köret som vanligt, men den är kul att se för den som känner sig trött på vardagen eller skolan. Finns lite klipp och sånt, för den som är intresserad på youtube/veoh som vanligt.

Asiaperioden fortsätter med Last Friends, Fuji TV's efterlängtade dramaserie. Inte nog att sångdivan Utada Hikaru har gjort openinglåten "Prisoner of Love", utan den inkluderar även kända skådisar som Ueno Juri, Eita och den japanska idolpuddingen Nishikido Ryo. Serien tar an sig några viktiga teman såsom homosexualitet, kvinnomisshandel och även utanförskap. Har endast sett ett avsnitt jag utan subtitle så jag förstod inte allt mening för mening, men det var inte så svårt att förstå vad som hände rent plotvist. Mycket var i hopptryckt i första avsnittet, och man lämnas till att undra vad som ska hända härnäst nu när det använt sig av allt material de gjorde reklam för. Ska bli intressant att se... :)

Jag älsk-älsk-älskar (För att låta lite som Carrie) öppningsekvensen till serien. Checka in den:

(Koreansk tema again, jag ber om ursäkt)
Den som haft tillgång till internet under senare år har kanske märkt hur asiatiska kulturer börjat locka mer och mer människor med deras exotiska och annorlunda sätt att se på. Visst, Peking har OS nu i sommar, men den riktiga framtiden ligger hos Sydkorea. Man talar om den Koreanska Vågen, och för den som vill veta mera om den kan tom ta kursen på Stockholms Universitet. Det är någonting med Seoul och hela landet som jag bara dras till. Det känns nytt och oupptäckt på något sätt! Man hör hur många åker till Thailand, Kina och kanske tom Japan om de har tur, men Korea - aldrig! Kanske är det politiken som gör så att människor avskräckas att åka, kanske är det informationsbrist...

Det som framför allt fått folk här i väst att spetsa upp näsan och dra in den ljuva lukten är koreansk TV & Film. Familjeserier, komediserier, de snyggaste blodigaste filmerna du sett i ditt liv - Korea har mycket att bjussa på. I många länder (Därav några är europeiska) har man börjat köpa in koreanska serier och visat dem på TV. Ett exempel är den historiska draman Jewel in the Palace som har fått folk över världen på fötter. Själv har jag inte haft det lilla nöjet att se den än, men kommer med mer info när jag har :)

Som en uttråkad tonåring (med sportlov) som man är har jag kollat in två koreanska serier nu under lovet. Den första är en familjeserie som jag laddade ner första avsnittet av endast för att ha något att sysselsätta mig med. Brukar tröttna på de flesta koreanska serier jag ser efter halva då allt blir så förutsägligt... Bad Family kan tas vid först glans som en sappy familjeserie som förväntas innehålla mycket "Awww"-moment, och visst, det finns det. Men en skillnad är att man inte sitter och himlar för ögonen för att hela situtionen är för moraliskt (americano way) och budskapsfull, utan den krypen verkligen under huden på en och berör. Dessutom tror jag inte jag har sett en bättre barnskådis som i Bad Family på länge. Den andra, Smile Again, har jag ännu inte sett klart så jag kan inte uttrycka mig till fullo, men den är faktiskt väldigt sevänlig, dvs för att vara same old, same old triangeldrama. Nu är det bara helgen kvar på lovet, better make the most of it!