Bloody Monday


Du har 12 timmar kvar att leva. Alla människor omkring dig är dömda att falla i samma spår. Imorgon kanske är den sista måndagen du någonsin kommer att få uppleva. Vad är det? Det är Bloody Monday (dodododo).

Ny serie på uppfart, och en överraskande bra en! Det är inte ofta japanska serier kan kallas för kvalité-tv då majoriteten består av såpor som är hjärntankefria och enkla, men det må hända att Bloody Monday blir ett undantag. För j-drama tittare är det ungefär som att kolla på en blandning av Death Note och Tantei Gakuen/Koshonin. För oss västerlänningar är det lite som att blanda den senaste Die Hard-filmen med en gammal Steven Segal-rulle där han försöker stoppa ett virus från att spridas i luften.

Bloody Monday handlar kortfattat om en 18-årig hackare, Takagi Fujimaru (Haruma Miura; Koizora), aka Falcon, som med hjälp av sina hackingsskills hamnar i mellan ett krig mellan terrorister och den japanska polisen. Terroristernas mål är att få släppa ut ett dödligt virus i mitten av Tokyo, ett virus så smittsamt att det skulle kunna döda 8 miljoner människor bara under första veckan. Takagi som i början går med på att hjälpa polisen med några mindre uppdrag blir plötsligt inte bara en viktig spelpjäs, utan även en måltavla för terroristerna.

Varje avsnitt känns som en bit av en action-rulle man råkat slå på. Spänningen och de uppspärrande ögonen är alltid på max. Terroristerna ligger alltid snäppet framför och spionerna har infiltrerat sig överallt. Samtidigt får man följa med en Hannibal-liknande psykopat som manipulerar en fängelsevakt till att göra elakheter. Ännu vet man inte vad det har med huvudberättelsen att göra, men än så länge är jag för inne i det hela för att bry mig.

Det intressanta med att den här typen av serier har börjat blomstra i Japan är att så det finns så mycket korrupta och hemska saker som händer i bla Tokyo just nu och det på något sätt reflekteras i deras television. En sak var ju massgasningen som hände förra året där hundratals (kanske tom tusen) gymnasie elever blivit tillsagda/manipulerade av folk på internet till att gasa sig själva till döds. På sidan fick de information om vilka hushållsmedel som kunde bli dödliga vid blandning och tidpunkt då dådet skulle inträffa. En annan nyhet, relativt ny, är den om seriemördaren (plur?) som mördat minst 2 japanska f.d vice-ministrar och deras familjer inom förloppet på 72 timmar. Mördaren ska ha kommit utklädd som en delivery-snubbe och sedan knivstuckit familjerna till döds. Båda händelserna känns som de skulle kunna vara tagna ur filmer, så overkligt, så sjukt. Hur lyckas man bli manipulerad till att gasa sig till döds tillsammans med hundra andra elever? Extrem press och depression kanske... eller kanske en sorts sjuk protest av någon sort? "A new generation is born?"

The Beat-Alls



Otroligt ambitiöst arbete detta. Låter nästan som äkta varan. 
Rösterna och humorn är spot on.

Tim Curry och Mystery-Van



Man tar på sig den apelsin-färgade polotröjan, klipper till sig mushroom hår och tar på sig ett par tjocka ögonramar....Vipps så är man förvandlad till Velma. Toda har influerat mig. Det som började med ett oskyldigt spel av Cluedo hemma hos Toda har nu resulterat en nerladdning av 1985's filmatisering av Clue(do) med Tim Curry och en rad interaktiva "solve-the-murder" spel som verkligen kräver att man tänker efter. Motiv, alibi, bevis.... Vad stämmer?

... Hmmm.... Kanske man ska ta och bli polis? Psykologi, kriminologi och samhällsvetenskap är ju intressanta prylar, no doubt. Frågan är om man kanske inte tar och romantiserar det hela en aning, precis som alla drömyrken. Arkeolog, professor i historia (Gärna lite extraknäck kultjägare som  Indiana eller Sydney Fox), skådespelare,  diplomat, översättare,  journalist, astronaut, doktor, producent, regissör... Mycket har man velat bli under åren. Min farfar var forskare i Atlantis han (Undrar hur mycket framsteg han gjorde). Är det möjligt att ha för många intressen månntro? ;)

Doctor Qui



Ack och ve, den 10:e inkarnationen av Doctor Who, min f.d-crush David Tennant, har i en intervju med BBC bekräftat att han kommer att lämna Doctor Who under 2009 efter att han medverkat i 3 säsonger. Han säger att han vill lämna medan han fortfarande är på topp och ingen tröttnat på honom. Förr eller senare var det ju väntat att han skulle ta av rocken och lämna över den till någon annan, så varför inte göra det nu när timingen är som bäst. Nevertheless, I shall miss thee, David "Ten-inch" Tennant.

År 2010 återkommer nämligen Doctor Who efter ett års uppehåll (Man vill fokusera extra på manus och casting). "New-new" serien kommer tas över av min personliga favorit manusförfattare Steven Moffat (Skrivit till Coupling, Nya Tintin filmen med Spielberg, Doctor Who och Jekyll) och är känd för sin förmåga att hitta på orginella samt innovativa plots.

Danger! Danger!



Otroligt hur lik man kan vara sin karaktär kroppsspråk- och talmässigt...
Jim Parsons/Sheldon i Big Bang Theory.

Ka-chow!



foto/ Vladimir Nikolic

Är det bara jag eller gick man inte runt som liten, pekade på olika bilar och föreställde sig hur de skulle se ut om de var människor? :-)

Roald Burton







foto/Tim Walker (Mer bilder finns hos K)


Älskar Roald Dahl. Älskar Tim Burton. Love the combo :)

Jag får en sån längtan efter att se Burtons version av Carrolls "Alice i Underlandet" som kommer nästa år. Trots att Alice i Underlandet är ett rätt så svårt bok att förvandla till spelfilm kan man förvänta sig att Burtons version åtminstonde kommer bli one-of-a-kind. Like it or not.

När var liten älskade jag BBC versionen av Alice i Underlandet som gick på Hallmark (Oh, Hallmark du underbara). Inkluderade bla Whoopi Goldberg, Gene Wilder, Miranda Richardson...och ja juste, Martin Short den litte rackaren!
Goda tider det! Det finns det någoting i mig som gör att jag blir alldeles rastlöst när jag tänker på Alice i Underlandet. Ett hat kan man säga, samtidigt som det finns en viss fascination.

Twin Peaks



Yessss, jag har äntligen brutit mig ur mitt svårimponerande och "den var ok" stadium! Den vi kan tacka är käre 90-tals kultserien Twin Peaks. I åratal har jag sagt till mig själv att kolla in den ända sedan jag matats med Simpsons parodier sen jag började lära mig att gå. Det finns en väldigt smal linje mellan att vara bisarr och bara rent konstig. David Lynch är riktigt duktig på att hålla sig på den bisarra och bra delen av linjen och samtidigt få en att sitta med öppen mun, täcket uppe till öronen, undrandes vad som kommer hända härnäst...

Dansande dvärgar, idiosynkratiska byinvånare, bakåtvänt (och sen framvänt) tal, en extremt hypnotiskt och nästan sektliknande öppningssekvens. Där har vi Twin Peaks i ett nötskal.

Kyle MacLachlans (Sex and the City, Desperate Housewife etc) roll som FBI-agenten Cooper är helt underbart egendomlig. Inte undra på att Lara Flynn Boyle febrilt försöker stöta på honom. He's a looker.

Homer säger det egentligen bäst (Videon ville inte funka här, klicka nedan):

"...And a damn good cherry pie!"

He's aliiiiive!



Ta det bokstavligt á la A-HA...

Preparation


foto/ Haneda Airport eller en scen ur Star Wars?

Då har man hamnat i ultra forward mode. Nu när skol-papprena är inskickade och klara dräller alla övriga to-do's in på en och samma gång och man förvandlas momentärt till Wonder Woman.

Jobb, mattekurs, ringa försäkringsbolaget, boka flygbiljett, bestämma bostad, ringa flygbolaget ang avbokningsavtalet... Saker har en tendens att ligga kvar på samma plats om man inte gör något åt det själv.

Edit: Oj oj, mkt asiatiska inlägg. Oh well, har precis laddat ner hela Twin Peaks för variationens skull.

Ryuusei no Kizuna




Man måste ju fräscha upp den lilla japanskan man har därinne i hjärnan inför resan, och varför då inte göra det hela roligare genom att kolla på något nytt j-drama. Senaste serien jag har kollat in heter Ryuusei no Kizuna, en sorts korsning av Kurosagi/Catch me if you can med en gnutta komiska inslag. Finns som vanligt att tankas på Veoh.com eller D-addicts.com.

Handlar om tre syskon vars föräldrar blev mördade när de var små. Nu när de är gamla nog ska de tillsammans hitta förövraren och mörda honom. För att kunna nå dit svindlar de människor, klär ut sig till hiphopare, försäkringssäljare, animefigurer, ja allting, för att kunna lägga vantarna på lite pengar och information.

Jag har bara sett några avsnitt hittills så kan inte riktigt helbedöma den än, men hittills måste jag säga att den är riktigt underhållande. Humorn är något skruvad stundsvis men på ett bra sätt, och castingen som jag verkligen trodde skulle faila, har överraskat mig. Trevligt att slå på nu när kylan börjar krypa sig närmare...


Blow your brains out!














Är inte de här bilderna av Andrea Galvani
bland de [insert adjective here] du någonsin sett?

Jag får lust att kopiera upp en (nr 1 eller 6 kanske)  på en stor tavla att ha här hemma...

HYD 3



Usch, jag känner mig som en töntig liten skolflicka med flätor och tandställning. Bilder ifrån den koreanska tv-versionen av uttjatade Hana Yori Dango har kommit ut, och trots att jag är så less på historien så jag skulle kunna skala av handen med en potatisskalare kan man inte undgå att längta tills då den kommer i vinter/vår.

My Girl

image51

Genre: Komedi, drama, kärlek
Antal avsnitt: 16
Var? Veoh.com, alt. bittorrent via D-addicts.com

Silverplatsen går till den koreanska komedin My Girl (Mai Geoul) som 2006 gjorde succé i Korea och världen runt.
Med en blandning av alla koreanska klichéer som finns och en barnslig humor har den toppat många tv-listor och det var här kända girlface Lee Jun Ki gjorde sitt stora genombrott som den flera gånger gråtande playboyn Jung Woo. 

Serien handlar om pengaberoende kvinnan Yoorin (Lee Da Hae). Hon jobbar som turistguide, snackar tre språk flytande och ljuger sig mer än gärna genom obekväma situationer. När hon en helt vanlig dag springer ifrån lånhajar som hennes pappa är skyldig pengar stöter hon på Gongchan (Lee Dong Wook), en stel och rik företagare, som råkar köra på henne med sin bil. Hon låtsats svimma och blir tagen till sjukhus där hon försöker lura pengar av honom, vilket hon också lyckas. Gongchan ser på hennes visitkort att hon kan kinesiska, koreanska och japanska vilket han tar nytta av och anställer henne som tolk. Mötet med de kinesiska affärsmännen där hon agerar som tolk går bra och Gongchan nämner att herrgården de hade mötet på för tillfället är tomt, vilket så klart väcker tankar hos Yoorin. Yoorin återvänder till herrgården senare, hittar en apelsinträdgård och bestämmer för att tjäna lite pengar genom att sälja apelsinerna längs motorvägen. Detta följs av en massa händelser, och sedan i avsnitt 2, 3 så presenteras seriens huvudkonflikt, nämligen att Yoorin blir anställd hos Gongchan som hans kusin. Varför? Gongchans farfar ligger för döden och ville se hans barnbarn innan han går över till den andra sidan. Yoorin spelar barnbarnet perfekt, och plötsligt börjar farfadern att må bättre och bättre och planerar nu inte alls att dö. Hur skall detta gå? 

Om man ser My Girl behöver man inte se någon annan koreansk tv-serie i sitt liv, eftersom My Girl tar mer eller mindre upp alla sorts vändningar som är vanligt i koreanska kärlekssåpor (Tänk Glamour/Days of Our Lives fast bättre) och My Girl gör ofta narr av sig själv på detta sätt. Visst, humorn är väldigt annorlunda, och det är nästan att den blir lite för mycket ibland, men det vänjer man sig ganska så snabbt med. Och om man inte gör det, så får man helt enkelt ta det, eftersom skådespelarna kompenserar det senare under serien.

(Puuuuuuhhh. Ursäkta för röran. Blev svårare än vad jag trodde att förklara handlingen kortfattat.)


Sämsta svenska dubbningen någonsin?

Se på den här. Säg mig sedan om den inte är den sämsta och roligaste seriösa svenska dubbningen av ett barnprogram som någonsin har gjorts. Det hela var tydligen ett sorts samarbete mellan Norge och Sverige, därav dialekterna och de grammatiska felen i meningarna. Intressant att man inte blev förstörd nu som vuxen efter det här barnprogrammet. I den finns bla spök-Hitler och även korta kisande agenter som pratar "invandrar-svenska"  och därför antas vara kineser. Sist men inte minst finns det en hel mängd med formuleringar som inte har någon mening alls, lite grann som Douglas Adams böcker. 

Ex: "Du dödade henne så nu är hon döende. Hon är orolig för dig, hon kan inte dö!" 



Cyborg 009 - Billig produktion? En snubbe som gör alla rösterna, inklusive kvinnorollerna...

Irriterande moment



Mycket kan man störa sig på, men ett fenomen som toppar min lista är när man intensivt sitter och tittar på någonting där huvudpersonen helt plötsligt anklagas galen av alla runt omkring (Hallå, Buffy-flashback i tvångströja och män med stora sprutor?) eller där personen i fråga blir anklagad att ha mördat någon när man vet att inte var den personen. Jag kan knappt titta på såna filmer/serier, jag blir så fruktansvärt irriterad*, muttrar för mig själv och sitter och vänder och vrider mig tills jag måste ställa mig upp och sucka lite till. 

Senaste avsnittet av Supernatural jag kollade på var ett sådant. Bröderna blir anklagade av att ha hållit en gäng med människor gisslan och sedan mördat minst 3 människor, vi, tittarna, veeet att det är självfallet en Shapeshifter som är med i spelet. FBI av alla människor borde ju veta att det är något mysko med hela situationen, då de hittar ett lik av en tjej som också lever... doppleganger? Nja, nästan. FBI är ju ändå know-it-alls inom polisyrket, vet allt från A till Ö och lite mer. Var försvann Murder och Scully?

*Samtidigt som jag mitt andra jag självfallet sitter och njuter

Edit: Snabbtänkta Dean.
Viktor: "I shot the sheriff!"
Dean: "But you didn't shoot the deputy"

10 veckor





foto/ Pingmag


Det är 10 veckor kvar tills man står mitt i smeten på Narita flygplats och känner sig mindre än vad man någonsin gjort. Pupporna i magen håller på att kläckas, och det dröjer inte länge förrän fjärilarna i magen kommer ut för att göra sitt jobb. Kanske är det för att man precis har betalat för skolan och kollar bostad som ligger bakom det. Det kan också bero på att man sitter och läser roliga artiklar och bloggar om vad som föregår därborta som gör att man börjar drömma konstiga drömmar om resemålet. Man får skylla sig själv helt enkelt.

Jag som egentligen är en sparare framför en slösare får plötsligt lust att köpa nya härliga kläder, skor och kanske ett par töntiga glasögon (finally). Jag vill gå på utställningar, äta god mat, träffa helt nya människor, hamna i situationer jag inte tidigare påträffat. I want to explore on my own!

DN idag:

"På smala gågatan Takeshita Dori säljs de kläder och accessoarer som de bär. Men ännu roligare är att förvirra sig in i någon av smågränderna bredvid och upptäcka andrahandsbutiker. Secondhand är stort i Tokyo, särskilt kända märken som Lacoste, Adidas och liknande. I en butik som har jeansklänningar från 70-talet hittar jag en nyckelring med Lilla Anna (ni vet, hon som var med Långa Farbrorn i Inger och Lasse Sandbergs böcker).

Sådant är kul, liksom att plötsligt stöta på en butik som heter Göteborg och säljer Nudiejeans. En inhemsk kedja som är intressant är Beams, med både kläder, inredning och utställningar. Butikerna skiljer sig åt beroende på var de ligger (adresser: www.beams.co.jp/beams/html). Inköparna är duktiga på att hitta märken på uppgång. I flera år har här funnits exempelvis Acne och Odd Molly, men också möbler av Bruno Mathsson."

US Val 08







"I can do anything.. I was in a boyband, ok?"

RSS 2.0