Green Blood

Varför måste True Blood ha ett sorts mål att ha minst en sexscen eller orgie i varje avsnitt? Jag förstår inte riktigt vad det bidrar till kvalitén av serien över huvudtaget. Första gången jag började störa mig på det slutade jag titta, väntade ett tag tills jag fick lust att ge den en till chans. Helt plötsligt vart den lite rolig... på ett sånt där vassa kommentarer-svart humor sättet. Nu är jag irriterad igen och får lust att lägga av igen. Storyn är intressant, varför ta upp 2/5 av tiden i varje avsnitt för att förstöra det.

Helt inne i Green Wing by the way. Störde mig rejält på Goldielocks i början. Riktigt annoying-little-twat han var. Men nu... Att hon ens kan titta åt Gay's håll är orealistiskt. Ligger nerbäddad i sängen med en kopp te, täcke uppe vid öronen, fnittrandes som en liten skolflicka. "SHEEEEEP!"

Half-empty Prince



Harry Potter. Nu.

Créme de la Créme of Cheese


/flickr

Voila! Har suttit de senaste två dagarna och försökt konstruerat ihop den ultimata film-ost playlistan på Spotify. Ä-ä-älskar filmmusik... det är otroligt hur man ibland kan koppla en viss melodi eller sång till en specifik scen. Man ser scenen spela i huvudet lika klart som om man skulle slå på filmen on the spot.

Vissa OST:ar fanns inte på Spotify så då har jag bara använt orginal-låten. Man kan inte direkt ha en perfekt film-lista utan att ha Billy Elliot dansande till A Town Called Malice... Har förmodligen glömt någon som borde vara med... Lyckades i alla fall hålla den under 30, woho.

Listen...

BFF

Sånt här som förtjänar ett "aww.."

"Even better is the fact that Simon Pegg met Nick Frost when Frost was waiting tables and Pegg overheard him making a tremendously obscure Star Wars reference that only a true Star Wars nerd would recognize (I don't know exactly what the reference was). Pegg started talking to him and they became best mates."


Psst...

True Blood.

Idag.

Julbords-Juni




I helgen vart det mycket Sims 3 (det har dock inte blivit så pass seriöst som när jag drömde att jag var en Sim kontrollerad av någon annan ovan några år tillbaka), lussebullsbakeri och prinskorvar med Toda. Vem säger att man endast måste äta lussebullar en tid på året?

Black Cauldron sattes det på. Världens mest random och oförutsägbara Disney-film som existerar. John Hurt som all powerful och väldigt onda Horn King är värd att checka in.

Grå bomull




Älskar regn. Älskar lukten, ljudet, känslan i luften... Kanske är det Vlad Tsepes-generna som spökar men är inte ett så stort fan av solen. Har inget problem med värme över huvudtaget, det kan vara 35 grader for all I care, men då sitter jag gärna i skuggan och läser en god bok samtidigt som jag sätter i mig en liter jordgubbar.

 Ibland känns regnet som en sorts syndabock för alla saker man egentligen vill göra men inte kan göra pga det fina vädret. När det är sol måste man vara ute. Det är som en oskriven regel som står den svenska lagen. Om man väljer att sitta inne när det är 27-gradigt väder utanför får man "blickarna". De där genomträngande dömande blickarna som säger att det är onormalt att inte vilja ha genomstekt bacon-färgad hy som alla svenskar åker till Teneriffa och Thailand för att inskaffa.

Nu är det dags att stilla min värkade mage med mörk choklad och blåbärsmoothies och kanske slå på lite Seinfeld. :-)

Blizzard



Oh yes. 

Nu är det visserligen flera månader tills eventet, men tänkte att man kunde ta ut biljetterna ändå, så man har någonting man kan sätta på väggen och längta till. Jag vet inte riktigt men jag föredrar nog att gå på event där man faktiskt har roligt. Många artister man går och ser live är inte så roliga live (man kunde lika gärna ha suttit hemma och lyssnat på skivorna) och det är nästan inte värt det. Det blir mer som om man går för att kunna säga att man varit där. Då kan man lika gärna spendera på något annat kul man verkligen kommer komma ihåg. Dylan Moran till exempel. Tomorrow's the day!

Hmm... Saknar de veckoliga avsnitten av Big Bang Theory. Behöver min dos av Sheldon...

They've brought a flag



Du får en signal upp i hjärnan. I hjärnans dammiga allmänbildningsarkiv letar signalen fram referatet som passar med sökningen. Bingo! Vidare åker signalen... steady she goes, ända tills det börjar känna lite i mungiporna. De börjar sakta, liksom slowmotion, dra sig tillbaka och skapa små kullar till kinder. Lungorna tar luft, samtidigt som kroppen lutar sig bakåt en aning, nästan som om det är nysning på gång. Rösten är redo... det är iallafall vad den brukar intala sig själv. KAZAM! Följande känsla går inte toppa för någonting i världen - skrattet.

Vad är det egentligen som gör att man ibland tar ställning till egentligen rätt nördiga saker och också tar det lika personligt som om motståndaren plötsligt hade mordhotat en familjemedlem? Ja, jag snackar förstås om den uråldriga Simpsons VS Family Guy diskussionen. Det finns ett få antal människor som kan uppskatta båda på en normal nivå och gärna undviker  att fördjupa sig i diskussionen vidare. De är realistiska. De vet att det är ungefär lika dumstridigt som att en Mac-följeslagare går fram till en Windows-följeslagare och säger "Which one of you bitches wants to dance?" (Random Moran psych), resultatet inte är vackert. Något ont och svårkontrollerat vaknar inombords och man vill antingen höra hur motståndaren håller med och förstår den geniala humorsymfonin som faktiskt existerade under Simpsons glansdagar (´92-´96), eller göra sig beredd på att förstöra de onda tankar han/hon har gentemot serien.

Återigen... why so serious? Är det för att det är ungefär som att jämföra färskpressad iskall apelsinjuice till avslagen Fanta som visserligen går att tvingas ner i magen bara pga Stewie. Är det som Mac/Windows slaget, som piraterna och ninjorna... kanske är det meningen att man faktiskt ska ta en ställning. Vi har inget val. Här finns inget medelsvensson "Jag ska rösta blankt"-anda. Det är krig, och vi är programmerade att vinna de verbala striderna, hur glasögonorm-ig, insulinbär-ig och sängvätiga vi än låter.

Scarlet







Sandra och jag i Sundbyberg i jakt på tyger. Allmänt receptjagande på goda saker att göra. En av mina favorit kokböcker är Historiebok för Kakälskare som jag köpte på en rea för några år sedan. Nu beror det kanske på att jag är en historiebuff, men är det inte sååå mycket roligare att veta vart och av vem de första bakelserna faktiskt blev ätna? Me thinks so.

Jag kan se det framför mig. Det är sent medeltid. Snobbarna i stan ringer i ko-klockan och från ingenstans kommer en av hembiträdena springandes. "Ja, frun?" säger hon. "Vi får fint besök av Herr och Fru Sheirer. Spring till bagaren och köp den finaste saffranskakan du kan hitta. Be honom att inte hålla tillbaka på saffranet, vi har råd. Förra gången var den inte ens gul. Seså, raska iväg nu!"...(Ingen influens av Flickan med Pärlörhänget)

Har jag bloggtorka? Svar: Ja.

Cake or Death?

Jag vill gå, jag vill gå, jag vill gååååååå.

Jag skulle kunna spränga mitt sparkonto och köpa mig en biljett, no problem. Däremot finns inte många jag känner som vet vem Eddie Izzard är eller har råd att följa med....
Sandra? Om jag får så Eddie-konverterar jag gärna dig i morrn en timme eller så (free of charge) och så går vi, du och jag! ^-^

Edit: Mission accomplished. Biljetterna är köpta! Inte världens bästa platser, men har man med kikarn så... Dags att baka lussekatter, så kanske den 19:e december kommer snabbare..?

DJ



Det är svårare att fixa det än vad man tror...
Klicka här för att prova och lägga på orden till Daft Punks Harder, Better, Faster, Stronger.

Soul Soul.



Ja, det är bokstavligen fyllt med leksaker till taket.

Nu är äntligen kursprovet avklarat, och jag behöver inte intala mig själv att jag "måste plugga" när jag vet att jag faktiskt aldrig kommer göra det heller. Nu är det bara att luta sig tillbaka resten av tiden, shoppa alla souvenier hem som skall köpas, och försöka hinna med saker man måste ha gjort innan man åker hem igen. Such as:

Besökt följande museum: NHK Broadcasting, John Lennon Museum, Modern Art

Odaiba Onsen Park

Ta en sista crépe i Harajuku

Batting Center (Du vet, när man står med ett baseballträ och slår flygande bollar; aldrig gjort det och det ser ju så förbaskat kul ut)

Äta middag på en riktigt, riktigt god och posh restaurang

Shoppa vintageprylar i Shimokitazawa, Nakano och Koenji



För övrigt har jag gått och tänkt på Blood Ties på senaste tiden. Varför lade de ner den serien? Nu ska jag ta och läsa lite Änglar och Demoner (Hey, de är ju faktiskt spännande).

Simpsonize me!


...Now!

Ack, om man ändå hade fått vara med i Simpsons någon fin dag.
Hade sett snyggt ut på CV:n.

Don't be corny, be müsli (ha-ha)



Idag hade vi katakana/hiragana prov i skolan. Gick rätt så bra. Dock var läraren trött på allt pratande i klassen så alla fick nya platser och jag parades ihop med schweizaren i klassen. Bara hans närvaro gör så att man börjar tycka seppuku inte låter som en dålig idé. Han tittar ner på alla i klassen, tror han är bäst på japanska, har en kalfläck på huvudet trots han är 22, och avslutar VARENDA mening på japanska med ett långt s-ljud som får mig att rysa och börja räkna till 10 i huvudet. Jag brukar nästan aldrig bli arg. Är riktigt bra på att se saker från olika perspektiv och undviker därför ofta att bli arg för ingenting. Men när jag ser honom sitta och skratta och himla ögonen mot någon som råkar säga fel japanska vill ja bara ställa mig upp och ge honom en riktig örfil. Djäklar vad det skulle kännas skönt! I tell you, en dag när jag råkar vakna på fel sida, och han triggar mitt bubblande mörker inombords, blir det inte vackert.

In other news, på söndag kommer Erika och hälsar på mitt lilla tokyo:anska hem! Saknar min lilla blonda disney/eurovision-nörd! Med sig har hon 3 paket müsli. Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur mycket jag värderar en skål med müsli på morgonen. Mmm.... *dregel*... Müsli... Hmm, det finns i alla fall något gott som kommer från Schweiz. Har jag berättat hur extremt god den japanska mjölken är? Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har de socker i den? Hur som helst, är den riktigt god, till skillnad från den brittiska mjölken... eugh..

Shadow of Destiny



Dörren till stadens enda och bästa café slår om bakom mig då jag går ut på gatan och andas in den friska luften. Plötsligt känner jag någon bakom mig och jag faller ner på stenmarken. Jag försöker sträcka min hand i luften för att få hjälp men förgäves. Jag har blivit mördad. Av vem vet jag inte, och när jag vaknar igen sitter en svart varelse med röda ögon och viskar i mitt öra. Jag blir tilldelad chansen att åka tillbaka i tiden. Åka tillbaka och ändra mitt hemska öde. Ta reda på vem det är som vill mörda mig och varför. Det finns dock regler:

1. Gå inte in i dig själv, dvs ditt nutida jag. Det skapar en paradox.
2. Bli inte för känslosamt involverad med dina förfäder. Vi vet allihopa vad som hände/skulle ha hänt med Marty McFly och mor sin.
3. Tänk på konsekvenserna nutiden får av det du ändrar i dåtiden.

Jag är inte Nathalie länge, jag är Eike - the timetravelling Square Enix-wanna-be-look-a-like och jag tänker gå till botten av detta djäkligt underhållande och dåligt dubbade pc-mysterium!

Gaijin Invasion



Nu är allt betalandet över. Det enda som finns kvar att göra är att slå sig ner, invänta den 10:e januari. Tokyo, here I come. ~ Jag har börjat ha konstiga drömmar om hur det kommer vara. Konstigt nog var min dröm ganska så realistisk, vilket de inte brukar vara. Den här gången träffade jag en gäng människor som går i samma skola som jag gör. Vissa var roliga, vissa lite mindre roliga. Det slog i alla fall drömmen där jag kom till Tokyo och hela landet var stora kullar och dalar och folk bodde upp och ner. Själva grejjen att man åker ensam börjar kicka in nu. Rädslan, ångesten...

Meen men... Så länge kan man alltid sortera gamla tidningsprenumerationer av Världens Historia som samlat upp sig under året... :)


Preparation


foto/
Haneda Airport eller en scen ur Star Wars?

Då har man hamnat i ultra forward mode. Nu när skol-papprena är inskickade och klara dräller alla övriga to-do's in på en och samma gång och man förvandlas momentärt till Wonder Woman.

Jobb, mattekurs, ringa försäkringsbolaget, boka flygbiljett, bestämma bostad, ringa flygbolaget ang avbokningsavtalet... Saker har en tendens att ligga kvar på samma plats om man inte gör något åt det själv.

Edit: Oj oj, mkt asiatiska inlägg. Oh well, har precis laddat ner hela Twin Peaks för variationens skull.

Irriterande moment



Mycket kan man störa sig på, men ett fenomen som toppar min lista är när man intensivt sitter och tittar på någonting där huvudpersonen helt plötsligt anklagas galen av alla runt omkring (Hallå, Buffy-flashback i tvångströja och män med stora sprutor?) eller där personen i fråga blir anklagad att ha mördat någon när man vet att inte var den personen. Jag kan knappt titta på såna filmer/serier, jag blir så fruktansvärt irriterad*, muttrar för mig själv och sitter och vänder och vrider mig tills jag måste ställa mig upp och sucka lite till. 

Senaste avsnittet av Supernatural jag kollade på var ett sådant. Bröderna blir anklagade av att ha hållit en gäng med människor gisslan och sedan mördat minst 3 människor, vi, tittarna, veeet att det är självfallet en Shapeshifter som är med i spelet. FBI av alla människor borde ju veta att det är något mysko med hela situationen, då de hittar ett lik av en tjej som också lever... doppleganger? Nja, nästan. FBI är ju ändå know-it-alls inom polisyrket, vet allt från A till Ö och lite mer. Var försvann Murder och Scully?

*Samtidigt som jag mitt andra jag självfallet sitter och njuter

Edit: Snabbtänkta Dean.
Viktor: "I shot the sheriff!"
Dean: "But you didn't shoot the deputy"