Vad händer när man inte kan sova, inte vill läsa eller se något utan bara känner sig allmänt rastlös? Jo, man tar fram förstoringsglaset, leker detektiv och löser brott på internet.

Kan du klura ut vem mördaren är? Lite stolt måste jag säga att jag är som listade ut det på direkten, hohoho ;)

Lånade Lost in Translation av Cecilia häromdagen. Vet inte riktigt varför jag fick lust att se om den. Kommer ihåg att jag såg den strax efter den kommit ut på biograferna och piratkajen i USA. Första gången jag såg den fattade jag inte precis ett tyckte för den. Jag "fattade" väl inte den, om man skall uttrycka sig så. Efter att ha sett om den en andra gång förstår jag varför alla gick bananer över den. Som min teaterstuderande vännina brukar säga när hon imiterar pretentiösa 3:or då något är klockrent: "Du har speeettttssat kärnan!", dvs sätta huvudet på spiken. Ungefär så kändes det efter jag sett om den. Det var som om se sig själv på något sätt. Kanske är det endast nu efter gymnasiet då man egentligen seriöst börjar klura på alla frågor som senare kommer utforma sitt eget liv. Sofia Coppola har verkligen fångat hur det känns att vara fast i ett hörn, man är inte ledsen, inte glad, utan flyter snarare runt i tomheten i hopp om att stöta på något livsinspirerande. Och hopp får man efter sluttexterna börjat rulla. Trots att det inte sägs, kan man inte hjälpa att höra det där klichée-aktiga hoppet som klingar vackert i öronen - you are not alone.

Återgått till min s.k oldies period där jag strävar efter att bara se bra gamla filmer. På med jacka, väskan och iPoden, för nu skall det bäras av till Casablanca och hyra film.

Jag känner för att se en bra film men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ska man ta en gammal klassiker från kanske 50-60-talet, eller ska man kolla på en ny film som man egentligen borde ha sett men inte har? Eller kanske en härlig komedi?

Jag måste nog vara den enda som tycker tiden är ett otroligt intressant ämne. Kan sitta hur länge som helst och diskutera vilka konsekvenser skulle följa om man lyckades bryta genom tiden och dess lagar, vart man skulle hamna etc.

Var på Gröna Lund idag med en kompis. Första gången på 9 år! Självklart ska man bli matförgiftad av en Coca cola slushie, bli yrig, spyig och snurrig på samma gång strax innan den flygande mattan. Sitter och tittar på Birdcage, äter lite vattenmelon och tycker lite allmänt synd om mig själv.

Äntligen hemma i lugn och ro efter att ha sommarjobbat sedan studentens avslut utan stopp. Nu får man ju lite fritid till att göra allt det där man egentligen inte hinner. :) Kommer dock inte dröja länge förrän jag tröttnar på ledigheten. 

Usch, vad jag älskar Jonathan Ross Show. Han är förmodligen den bästa, och roligaste "tonight-show" hosten någonsin. Han är väldigt rak när han vet att han kan vara det, och samtidigt ändå väldigt sympatisk som person. Det är ganska ovanligt med såna hosts. Jay Leno (Som tyvärr ska pensioneras 29: maj 2009) och Ellen DeGeneres är andra favoriter.

Vet inte om det berodde på att jag såg den mitt i natten, men jag garvade så mycket att jag fick tårar när jag kollade på intervjuerna Jonathan Ross har gjort med Doctor Who och West End-stjärnan John Barrowman (Och Andrew Lloyd Webber). Han är som ett barn: nyfiken och smått grov ;)

Jaaa... då var det bekräftat. Hollywood lider antingen av en seriös idétorka eller har bokstavligen gått in i en tegelvägg.  Inget säkert dock, det men sägs att Steve Carell och Seth Rogan kommer att göra en tredje GB film in i dagens ljus tillsammans med gamla 80-tals trion Ackroyd, Ramis och Murray. Det är nästan skrattretande...

Såg den här lilla feelgood-filmen häromdagen. Även om den inte är närheten av två tummar upp (visar blygt upp en stadig tumme), förde den med sig en sorts charmig gör-det-själv känsla som man inte kan hjälpa att bli påverkad av nu i efterhand.

Mike (Mos Def) jobbar i videobutiken Be Kind Rewind, ägd av Mr Fletcher (Danny Glover). En dag vill Jerry (Jack Black), som bor i husvagn, förstöra elstationen som ligger nära hans bostad, eftersom han tror att strömmen är skadlig för hans hälsa. Han frågar sin vän om han vill vara med och förstöra elstationen, men Mike vägrar. Då bestämmer sig Jerry för att göra det på egen hand, men misslyckas och får en elektrisk stöt och blir magnetiserad. När Jerry kommer till videobutiken igen börjar hans magnetiska kropp att radera alla VHS-videokassetter i affären. För att rädda situationen när den trogna kunden miss Falewicz (Mia Farrow) kommer till butiken för att hyra Ghostbusters, får Mike en idé. I hopp om att miss Falewicz inte ska märka skillnaden, bestämmer han och Jerry sig för att filma en egen kortversion av filmen (Bästa scenen är biblioteksscenen, lugnt!) med den rekvisita som finns tillgänglig. Plötsligt dyker det fler kunder upp som också vill hyra och de båda tvingas göra fler swedade-versioner (Jerry hittar på att filmerna är gjorda i det dyra landet Sverige, därav det höga uthyrningspriset) av de avmagnitiserade klassikerna, såsom Robocop, Driving Miss Daisy och Lejonkungen.

Uttrycket att sweda har spritt sig som löpeld över Youtube, och nu kan man hitta hundratals olika videos på användarnas egna versioner av sina favoritfilmer, såsom Sagan om Ringen eller Star Wars. Jag kommer själv ihåg hur jag och några i min klass filmade en Nollningsfilm á la The Shining i 2:an då jag var Jack Nicholson.  Bland det roligaste jag gjort under hela skoltiden! Man känner hur fantasin flöder, svettet rinner och hur ont man får i kinderna från alla bloopers. Det som är så underbart med hela swed-idéen är hur den får vanliga människor att öppna upp och engagera sig i film och att vara innovativ. Det handlar ju inte bara om att återskapa Fåglarna precis som den är. Det handlar om att ta inspiration från orginalfilmen och sedan skapa sin egna version och tolkning utifrån den.

Hittade den här när jag surfade runt på MovieZine. En swedad version av Sagan om Ringen. Överraskande seriöst gjort, och faktiskt rätt så kul. Min favoritscen är med hästarna och pappersträden i bakgrunden. Hur hängivet fan är man är inte när man har suttit och klippt ut pappersträd- och hästar för ett 10 sekunders klipp?

Händer det också att du då och då hamnar i tankar om vad som skulle hända om jorden plötsligt från ingenstans utsattes för en utomjordlig invasion? Njaa, kanske inte så ofta va? Om du svarade ja, har du förmodligen redan fått besök av våra utomjordliga vänner. Hälsa.

Invader Zim är en Emmy-belönad animerad serie från 2001 (Allt bra kommer därifrån; hint hint på Black Books), och gjorde mitt högstadieliv mindre tråkigt må jag säga. Handlar om en utomjordning, Zim, som efter att ha tjatat mycket på sina "Allsmäktiga Långa" (Titel för ledarna i stammen. Beroende på hur lång du är desto bättre blir du ställd i Alien-samhället), skickas iväg till den mystiska planeten kallad Jorden för att invardera. Till hands har han sin något virusinfekterande robot, Gir, som ibland verkar göra mer skada än nytta. Han maskerar sig, går till skolan som alla vanliga jordmaskar traditionellt gör i hopp om att få ut mer information om hur man kan krossa den gröna och våta planeten. Men det verkar sig bli svårare än han trott sig då Dib, ett paranormalt freak, ser Zim för den han egentligen är - en ALIEN! 

Strax efter den börjat sända på Nickelodeon blev den kultförklarad, men det tog inte långt tid förrän Nickelodeon bannade den pga allt för vuxna humorn. Känns som om jag kan go on and go på hur bra och fabulös Invader Zim är, så jag uppmanar istället folk att kolla in den med egna ögon!

Jag har en sådan lust att slå på någon sån där old-school komedi man såg när man var liten. Någonting med Goldie, Goldberg eller kanske Crystal? (Tänkte skriva Murray också, men varken för- eller efternamnet passade inte in i bling-bling temat)  

Gick och fikade med Åsa igårkväll på Café 60. Om vi beställer tid för fik tillsammans betyder det mer eller mindre att man borde ha de följande 5 timmarna obokade, för det ungefär så länge vi brukar sitta och snacka. Ungefär vid 1 tiden kom vi in på en Disney diskussion och började fundera över hur brutala många av de gamla Disney filmerna, såsom Snövit eller Pinocchio.

Nu när jag tänker efter är det ganska så otroligt att man kommer ihåg alla detaljer från en rad filmer som såg för flera år sedan. Om någon skulle väcka mig 3 på morgonen frågandes efter alla sekvenser i Snövit eller Aristocats skulle lätta kunna öppna munnen och börja förklara utan att tänka. Är det just kanske för att alltid finns väldigt starka budskap, som tom ibland skrämmer livet ur en, vilket på så sätt gör så att man får svårt att glömma den? Men Aristocats var ju inte så läskigt den, nej... Så är det kvalitéfaktorn och handlingarna i fråga som gör att Disney filmerna har intagit en speciell plats i våra hjärtan? Kanske lite båda. Min absoluta Disney favorit genom tiderna är Ringaren i Notre Dame, som nu när man tänker efter egentligen inte är något lämplig för barn att se. Sexuella undertoner, rasrensning, mord. Inget man precis kopplar med Walt Disney slott-loggan. En sak är saker... they don't make them like they used to. :)

Sitter och kollar om på en av mina favorit anime(r) - Cowboy Bebop. Tröttnade på anime för ett par år sedan då mycket i slutändan blev superrobotar, skrikiga storbröstade tjejer i skoluniform och hej-jag-ska-rädda-världen pojkspolingar. Några favoriter har jag dock samlat på mig från den perioden, och förutom Full Metal Alchemist är Cowboy Bebop en av dem.  Vet inte hur många gånger jag lyssnat på soundtracket på iPoden, men mycket är det. Bästa soundtracket jag nog hört. Iaf tillängad en animerad serie. :)

2010 är det planerat att det kommer en live-action  version av Cowboy Bebop. Om det är på tv-serien eller den tecknade långfilmen vet jag inte, men jag har hört att den kommer bli riktigt påkostad, och kanske kommer (tyvärr!) inkludera Keanu Reeves. Att Hollywood just nu lider av ett sorts "asien virus" är inte så svårt att märka. Dragonball, Tekken, Akira och Ghost in the Shell. Klart de ska komma och grilla Cowboy Bebop också. Nämen seriöst, idén är ju kanske lite kul, då det inte finns så många framtiden/bountyhunters/sci-fi filmer, men jag har svårt att tro att de kommer kunna lyckas göra en 2.5 timme film på den utan att det blir overkill med specialeffekter och action bara för att locka publiken.

Jag undrar hur Dante reagerar varje gång TV eller film bestämmer att använda utdrag ur hans berömda La Divina Comedia som en sorts reflektion av varje psykopat. Vem kommer inte ihåg då Kevin Spacey lämnar efter sig litterära brödsmulor om de 7 synderna i filmen Se7en? Även min kära grabb Dexter skickade in en rad olika texter till sin egen polisstation för att förvirra alla agenter samtidigt som han gör narr av hela "Vi smarta psykopater som läser klassiska verk" konceptet som ofta dyker upp i film. Dexter är bättre än så. Smartare.

Även på andra sidan jorden kan man se hur antingen Dante själv, eller amerikansk TV/film haft sitt inflytade. I den koreanska tv-serien The Devil från 2007 får en kriminalare ett expresspaket innehållande ett tarotkort. Ett tarotkort som senare också upphittas på en brottsplats. En seriemördare har visat sig. Seriemördaren, som på fridtiden är en hårt arbetande advokat (Smeknamn "Ängeln" pga att han tar sig an fall utan att ta betalt), är inte den som personligen håller i den blodiga kniven utan står snarare i skuggorna och håller trådarna. Han tar vanliga människor och manipulerar dem till att döda någon de känner agg emot. Självklart kan inte någon av morden kopplas tillbaka till honom. Allt är planerat uti minsta detalj som Sickan stolt skulle säga. Alla människor han tar kontakt med förvandlas till spelpjäser i hans personliga vendetta-spel.

2008 gjorde Japan en remake av The Devil (Eller Maou som den kallas i Japan). Huvudrollerna spelas av pojkidolerna (Man är väl inte så mycket pojke när man är runt 27) Satoshi Ohno och Ikuta Toma. Deras skådespeleri är ungefär lika bra som Olsen-tvillingarnas. I alla fall Ikuma Toma's, som springer runt som en skållad bäver och skriker lungan av sig för att visa publiken att han är förvirrad och arg. Den största skillnaden mellan den japanska och den koreanska måste nog vara hur man valt att lägga fram seriemördaren. I den koreanska har man separerat advokaten och seriemördaren som två individer. Man ser tex aldrig advokaten göra någonting som gör att man blir misstänktsam. Om jag inte hade vetat vem mördaren var innan skulle jag kanske inte fatta den förrän senare i serien. I den japanska är advokaten lika med mördaren. Period. Vi ser hur han står i sitt röda och mörkbelagda fotorum och ser sådär extra ond och krispig ut. Han tittar på hans nästa offer och ser eftertänksam ut.

Lite synd att de gjort så i den japanska, då det nästan är roligare att själv sitta och leka detektiv och försöka "naila" honom till något mord. En fördel med den japanska är att allt som händer i 20 ep i den koreanska händer i ca 10 ep i den japanska. Snabbt är det. Man hinner aldrig komma till den gränsen att man blir uttråkad eftersom man bjussas på mycket pussel och action. Något som den koreanska tyvärr kan göra då och då, trots det faktum att den bättre gjord, har bättre OST och skådespelare. Personligen väljer jag den koreanska versionen anyday.

...den strular lite den :)