He's singing in korean...
Seoul, Cissi, here I come! Får se hur aktiv jag blir med att skriva i Seoul. Förmodligen inte så mycket. Åter tillbaka på japansk mark den 5:e april. :-)
Shoppingyra (man kan inte hjälpa sig bara för att det är så billigt!) redan nu... hohohohoho. Plus att Antique Bakery äntligen har landat på internet och är tittbar! Dregelobjekt ichiban är inkluderad. Oh hoh, gimme some lovin' Kim Jae Wook!
Shoppingyra (man kan inte hjälpa sig bara för att det är så billigt!) redan nu... hohohohoho. Plus att Antique Bakery äntligen har landat på internet och är tittbar! Dregelobjekt ichiban är inkluderad. Oh hoh, gimme some lovin' Kim Jae Wook!
スポーツ
//foto snodda av Harrow-san
Karaoke, basebollbatting, inomhusskridskor i Meiji Jingumae..
Aktiva fredag och lördag gjorde att jag blev bokstavligen bunden till sängen under hela söndagen pga träningsvärken. Resulterade ett halvt Sagan om Ringen marathon, Juno och Errol Flynns' Robin Hood från 1938. Kanske ett tecken på att man borde börja röra på kroppen lite när man väl kommer hem igen? Köpa ett gymkort som man vet att man inte kommer använda mer än max 6 gånger. Perhaps, perhaps...
Ha-ha. Idag var jag, Lois (britt från klassen), och Maria på Edelstein Café i Harajuku. Vi har snackat länge om att gå dit för själva kom-igen-det-måste-man-ha-gjort-i-tokyo-grejjens skull, och idag blev det äntligen av. Edelstein Café är för den inte som inte vet en manlig version av alla Maid Caféerna som Tokyo kryllar av. Det speciella med just Edelstein är att alla butlarna spelar olika roller då de är i tjänst och tror stenhårt på att de egentligen befinner sig i ett 1800/1900-taligt Tyskland. Lite dyrt kanske (minst 900 yen), men verkligen värt om man någon gång vill uppleva ett annorlunda Tokyo - harem style.
Känner på mig att Maria kommer ge en riktigt fan-girlig detaljerad uppsats om besöket, så fort hon får tid att slå sig ner och skriva. Så, om man är intresserad, läs Marias blogg för the dirty details.
Where the Wild Things Are
Säg 'hej' till den här generationens Neverending Story/Goonies-klassiker. Mer magi och under i en trailer har jag inte sett på länge. :)
Älskade boken som liten, även om jag var smått rädd för illustrationerna.
Älskade boken som liten, även om jag var smått rädd för illustrationerna.
Memento
Soul Soul.
Ja, det är bokstavligen fyllt med leksaker till taket.
Nu är äntligen kursprovet avklarat, och jag behöver inte intala mig själv att jag "måste plugga" när jag vet att jag faktiskt aldrig kommer göra det heller. Nu är det bara att luta sig tillbaka resten av tiden, shoppa alla souvenier hem som skall köpas, och försöka hinna med saker man måste ha gjort innan man åker hem igen. Such as:
Besökt följande museum: NHK Broadcasting, John Lennon Museum, Modern Art
Odaiba Onsen Park
Ta en sista crépe i Harajuku
Batting Center (Du vet, när man står med ett baseballträ och slår flygande bollar; aldrig gjort det och det ser ju så förbaskat kul ut)
Äta middag på en riktigt, riktigt god och posh restaurang
Shoppa vintageprylar i Shimokitazawa, Nakano och Koenji
För övrigt har jag gått och tänkt på Blood Ties på senaste tiden. Varför lade de ner den serien? Nu ska jag ta och läsa lite Änglar och Demoner (Hey, de är ju faktiskt spännande).
Wake Up
Cool video med en fransk popare kallad Sliimy. Gjord av Paf le Chien. Kanske bara är jag men jag tycker att Sliimy ser lite ut att vara Princes son eller något - rent utseendemässigt.
Stilting
Inget te-hus för de höjdrädda. Påminner mig om något ur Dr. Snuggles. Te-huset kan man hitta i Chino, Nagano-prefekturen. Kanske något att besöka?
I'm Walken on Sunshine
Tsukiji
På natten till lördag fick jag ett mail av Ryouhei som frågade mig om jag hade lust att hänka på till Tsukiji Market på morgonen och käka sushifrukost med några av hans vänner. 4 timmar senare vaknade jag av att jag hade försovit mig. Jag skyndade mig att ta på lite kläder och tog tunnelbanan till fiskhimlen Tsukiji som ligger på andra sidan av tunnelbanekartan. Jag har aldrig varit riktigt bra på fisktyper (Finns inget bättre än lax för mig), men där finns seriöst allt. Tsukiji Market är ungefär för fisknördar som Akihabara är för alla elektronik och anime-nördar.
Efter att ha ätit sig mätt så riktigt god sushi och druckit en djäkla massa grönt te stack jag, Ryouhei, Keisaku och hans fru Marie till Hama-Rikyu Gardens som låg i närheten. Otroligt vacker park var det, mitt i smeten bland några av Japans största företagsskrapor. I parken stannade vi vid ett traditionellt Tehus och drack lite macha-te och åt mochis. Keisaku pröjsade (som alla japaner verkar tycka är normalt, även för människor de inte känner). Min mage höll fortfarande på att återhämta sig från all mat och dryck när vi gick in på ett fik som Marie brukade jobba på när hon gick i Universitet. Marie pröjsade.
Efter fiket var det gathering hos de andra paret jag träffade under sushifrukosten och där åts de shabu-shabu. Ungefär här kände jag mig lite skyldig att de verkligen bjudit på allt hela dagen. Insisterade att jag kunde betala för mig själv, men de ville de gick inte det. Att bara säga tack efter en sån dag känns så ynkligt. Blev verkligen berörd till hjärtat, för även om min japanska fortfarande är halvkass försökte alla ändå prata med mig och frågade ofta hur det var i Sverige till skillnad från Japan etc. Att försöka förklara Midsommarafton och Valborg för ett gäng japsar är inte lätt.
22 Celcius
Take THAT cold swedish weather.
Maria, Erika, Lena och jag som i fredags låg på en filt i Yoyogi Park och tog in solstrålarna...
Maria, Erika, Lena och jag som i fredags låg på en filt i Yoyogi Park och tog in solstrålarna...
Crash!
Jag är dålig på att uppdatera jag vet. So many things to do, so little time.
T-minus 31 d
/ Maria och jag i Hiyoshi (Yokohama)
Idag är det exakt en månad tills jag åker hem. Känner mig redan lite allmänt stressad över det. En del av mig vill inte åka hem, det finns ju så mycket saker man kan göra här. Shopping, äta den extremt goda maten, träffa nya människor på kvällarna är bara några saker jag kommer få abstinens av att missa när jag är tillbaka i Stockholm. Visst, den sistnämnda kan man väl också göra i Stockholm, men jag vet inte, det känns som om svenskar rent generellt går ut på kvällarna för att leka fjortisar och dricka sig fulla tillsammans, inte för att träffa och prata med nya människor. Det är inte riktigt min stil. Här är det tvärt om. Visst, alkohol förekommer, men det är inte som om den är höjdpunkten i hela spektaklet. Det är själva hej-på-dig ritualen som är det roliga. Och det blir det verkligen mycket av.
Det som jag just nu längtar tillbaks till är alla människor man har därhemma. Det och själva bekvämligheten med att veta exakt var och vad allting är och att kunna laga sin billiga västerländska mat på en regular basis. Här kostar bara pasta 50-60 kr per paket. Kanske är det mitt senaste sträckkollande av Jamie Oliver At Home som ligger bakom just detta... Oh, jag vill göra den där zucchini carbonaran så mycket så det är nästan så man kan tänka sig pröjsa minst 150 kr på inköpet av ingredienser. Jag har hört att många som kommer hem till Sverige efter att ha spenderat en längre tid i Tokyo drabbas av den s.k Post-Tokyo Depressionen. Man känner sig rastlös, tycker att det inte finns något att göra och vill bara resa tillbaka, alternativt någon annanstans. Besserweisser-stadiet är nog också ganska så svår att undvika tyvärr... Får ser hur det artar sig.
Däremot ska det bli härligt att kunna ladda ner igen dock. Här får man samurajsvärdet över huvudet om man som ens tittar på en bittorrent-sida.
Andy J. Miller
Simpelt och färgfullt! つき！:-)
Imorgon ska jag verkligen ta igen mig och gå på en massa museum. Jag har varit extremt dålig på att leka turist jag. Måste spara pengar till Korea också! Ska ju träffa Cicci där. Inte träffat varandra face-to-face på 2 månader! Ska bli så nice, nice, nice!
Imorgon ska jag verkligen ta igen mig och gå på en massa museum. Jag har varit extremt dålig på att leka turist jag. Måste spara pengar till Korea också! Ska ju träffa Cicci där. Inte träffat varandra face-to-face på 2 månader! Ska bli så nice, nice, nice!
Garth Marenghi's Dark Place
- "Greetings friend, I hope you're sitting uncomfortably. Be it on your sofa, armchair or beanbag if that's how you choose to live your life. I'm Garth Marenghi, horror writer. You know everyone has a special talent. Mine is being able to write, produce, direct, act, paint. Other people are good plumbers, that's their gift." - Garth Marenghi
Garth Marenghi's Dark Place är en brittisk komediserie från 2004 skapad av Matthew Holness (The Office) och Richard Aoyade (IT-Crowd). Den handlar om Garth Marenghi, skräckförfattare och "drömvävare". På 80-talet medverkade Garth i en tv-serie, en serie så annorlunda och rebellisk att inget bolag ville visa den. Nu efter 20 år lyckas han äntligen få visa den för allmänheten och detta gör han med en nutida kommentarer från casten. I tv-serien spelar han Dr. Rick Dagless, Dark Place Hospital topp-kirurg, och tillsammans med hans kollegor kämpar de onda krafter som sköljs över sjukhuset.
Jag vet fortfarande inte riktigt om jag tycker serien är genialisk eller rent skit. Lite båda kanske. Skaparna av serien jobbade mycket på att få serien att genuint se 80-talig ut, och de har de no doubt lyckats med. Dåliga specialeffekter, voiceovers, skådespelare, peruker. Dark Place har allt. Humorn är inte heller vad man skulle kunna kalla "klassisk" humor där man kommer till någon sorts slutpunkt utan den flyter på lite överallt med sin cheesy-ness. Jag tror det är lite som de där filmnördarna vars favoritfilmer är B-splatterfilmer (Shark Attack 3: Megaladon?) och allt det där som ingår i den genren. Antingen älskar man det, eller så... kan man garva åt dem 3 på natten när all logik i huvudet är bortblåst och sedan aldrig se dem igen.
Simpsonize me!
Köp, köp, köp!
Den här gatureklamen får mig att le varje gång jag ser den i tunnelbanan.
Kan man se mer besvärad ut undrar jag?
"This mobilephone is crap.
I just wanna get out of here quickly, so let's try smiling."
Edit: Hmm, är det bara jag, eller har han inte samma smil som Macaulay Culkin?
Girl, Fruit & Audrey
Playcake Magazine
Finns det något bättre än choklad- och kakporr? Nope!
Jag funderar på att ta ett jädrans massa foton på praliner och kakor här i Tokyo och sedan göra ett collage av något sort. Godsakerna här är inte att leka med. Den som sade att Schweiz var land of chocolate had fel - mycket fel.
Jag funderar på att ta ett jädrans massa foton på praliner och kakor här i Tokyo och sedan göra ett collage av något sort. Godsakerna här är inte att leka med. Den som sade att Schweiz var land of chocolate had fel - mycket fel.
Enter
Bubbadiboo
Jag kunde inte behärska mig... det är ju trots allt trailer säsong.
Sist ut är John Crowley's Is anybody there?
Set in 1980s seaside England, this is the story of Edward, an unusual ten year old boy growing up in an old people's home. Increasingly obsessed with ghosts, Edward's is a rather lonely existence until he meets Clarence, the latest recruit to the home, a retired magician with a liberating streak of anarchy.
Visst, man har hört det förut, men jag är en sucker för såna här typer av filmer så jag är då såld. Jag tänker feel-good! Feel-good med Michael Caine är inte dåligt det! Inte dåligt alls!
A very strange, enchanted boy
Trailer-time!
Först upp är nya Harry Potter and the Half-Blood Prince-trailern. Ser som vanligt mycket mörkare ut än föregångaren, vilket alltid är trevligt. Hoppas däremot att den blir mycket bättre än 5:e filmen. De övriga 4 filmerna var i allafall titt-bara uti från böckernas perspektiv. Det var på gränsen att femman var det. David Yates, don't screw it up - again! Annars får man väl vänta tills man är 70 bast och det görs en Harry Potter remake elller förhoppningsvis miniserie.
Andra filmen ut är Pixars Up som vid första glans ser ut att bli ännu ett animerat charmtroll.
Först upp är nya Harry Potter and the Half-Blood Prince-trailern. Ser som vanligt mycket mörkare ut än föregångaren, vilket alltid är trevligt. Hoppas däremot att den blir mycket bättre än 5:e filmen. De övriga 4 filmerna var i allafall titt-bara uti från böckernas perspektiv. Det var på gränsen att femman var det. David Yates, don't screw it up - again! Annars får man väl vänta tills man är 70 bast och det görs en Harry Potter remake elller förhoppningsvis miniserie.
Andra filmen ut är Pixars Up som vid första glans ser ut att bli ännu ett animerat charmtroll.
Gig
Igår kväll var jag på mitt första japanska live-gig någonsin. Med hjälp av Kyouhei som Martin och jag träffade på Cafe Pause för inte så länge sen så lyckades vi komma in gratis och se CBMD (Come Back My Daughters) på Shibuya AX. Japanska liveframträdanden känns så annorlunda från alla jag har sett i Stockholm. Här känns det nästan mer viktigt att vara en bra "entertainer", att ha bra kontakt med publiken över att spela oklanderlig musik. Man såg verkligen hur roligt bandmedlemmarna hade själva, och de hade en sån djäkla energi så man blev bara glad av att se dem!
Efter uppträdandet, som by the way var nästan 2 timmar (aj, säger axlarna) stack vi vidare till Shimokitazawa där några av Kyouheis vänner skulle ha ett gig. Föreställ dig världens minsta lilla trappa ner i ingenstans (Det är lite som med puben i Harry Potter, om man skulle gått förbi skulle man inte ha upptäckt den), fylld av rök och glada människor. Där har man Shelter. Återigen fick vi gratis inträde (Ack, dessa givmilda japaner), och hela kvällen var det livemusik. Allt från electronica till hip hop/estrad-liknande framträdanden,.. Också här snackar alla artisterna med publiken och publiken skriker tillbaka. Fint fint. Now if you excuse me, måste jag vädra mina äckliga rökluktande kläder... eugh.
When in Rome...
Har slösat för mycket pengar på senaste tiden.
Mario, Pikachu och Chokladkexen (Som Kexchoklad fast kexet utanpå och chokladen inuti) hjälper mig gå igenom dessa tuffa tider...
Luv>Hat
/ foto "Hus i närheten av guesthouset"
Relationen jag har till Tokyo just nu kan ungefär likna en hormonell tonårings humörsvängningar. Ena stunden är jag glad och nyfiken och tycker Tokyo är det bästa sedan skivat bröd. Sedan finns det stunder man helt plötsligt gör en 180-gradare och börjar störa sig på allt som rör sig. Man stör sig på japanerna som tittar på en som om man var en utomjording. Man stör sig på dem som inte vågar titta på en för att man är en utomjording. Man stör helt enkelt på att japanerna är för stereotypiskt japanska ibland...
Relationen jag har till Stockholm är ungefär som att se Kalle Anka på julafton. Man vet exakt vad som kommer varje år och man känner att allt är tryggt och familjärt. Det är svårt att hata Stockholm egentligen, för vad har den gjort dig? Ingenting. Den kommer aldrig att göra det heller. I Tokyo vet man aldrig vad som kommer hända. En promenad på stan kan verkligen förändra ditt liv, seriöst. Du vet aldrig vad eller vem du kan stöta på.
Läste många Tokyo-bloggar innan jag åkte hit för att få en liten inblick i vad jag gav mig in i. Många uttryckte hur mycket de passionerat älskade Tokyo, samtidigt som de ibland kunde störa sig så mycket på det. Det är inte förrän nu jag fattar vad de menade... Skulle verkligen kunna tänka mig komma tillbaka hit sen och åtminstone bo ett år här! Ska nog vänta tills yenen gått ner lite grann, sen då djävlar. För övrigt är Korea-resan bokad och klar (Man får inte vistas i Japan i mer än 90 dagar i rad).
Tokyo Boy
/foto Tetsuya Miyoshi
Älskar deras busiga ansiktsuttryck.
Påminner mig mycket om mig och Katarina när vi var små :-)
1986
A little while ago, one of my co-workers noticed my shirt and read the slogan on the front. “Save … Ferris,” he said, slowly sounding out the syllables.
“Not the band,” I wearily began to explain. “It’s a reference to the movie.”
“Like … a ferris wheel?”
I blinked. “Ferris Bueller.”
He stood there with an uncomprehending look on his face.
“Ferris Bueller’s Day Off,” I said.
Nothing.
“You haven’t seen Ferris Bueller’s Day Off?”
“I’ve never heard of it,” he said.
“What year were you even born?” I asked.
“1982.”
“Well, there you go,” I said. “It came out in 1986.”
“I’ll go Google it,” he said. “Then we can continue this conversation.”
When he gets back, I’m going to ask him how many Star Wars movies there were. If he says three, I’m going to cry. Or slap him. Or cry while slapping him.
I suppose it’s not worth getting worked up over. I should just try to relax. Maybe I’ll take my high-school friend Kobie’s suggestion on Monday morning and show up wearing my “Frankie Say Relax” T-shirt.
-- Man vs Clown
なまえ
Hade för långt för- och efternamn så jag fick hitta på.
What's in a name, really...
What's in a name, really...
Disney Returns
Handmålade 2-D Disney är tillbaka! Äntligen, tycker man. Visste att det inte skulle kunna hålla tassarna borta från att försöka återuppliva Disney's gamla golden days. Jag hoppas verkligen att de har kommit på en djävligt bra story under alla dessa år, för det är inte endast det gamla hederliga 2-D som gör att man slår på en Disneyfilm. Det är den ljuva moraaalen. Det där oskyldiga som underhåller barnet inombords. De små vuxenskämten man slängt in för att underhålla föräldrarna (som både passar för barn och vuxna). La musique! Ah... Det är Disney det.
Princess and the Frog heter den nya filmen som kommer ut senare detta år. Den är delvis baseras på den gamla folksagan Grodprinsessan men utspelar sig i jazziga New Orleanes på 1920-talet (50 spänn att de kommer ha ett "STEEELLA!!" skämt någonstans där. Kan redan se föräldrarna skrocka framför mig). Tycker det är intressant att det är inte förrän nu Disney får sin första svarta huvudrollsinnehavare. Lite about time tycker man. Bra timing med Obama kanske?
För manus och regi står radarparet Ron Clements och John Musker som tidigare gjort Aladdin, Mästerdetektiven Basil Mus (Yay!), Skattkammarplaneten, Herkules och Den Lilla Sjöjungfrun. Bådar gott detta... Jag menar, de har ju ändå hållt på med den här filmen i några år nu, och med tanke på hur kräsen publiken är tror jag inte att materialet de har inte är genomtänkt. Man säger för övrigt att man efter denna film vill skapa en Disney-film vart annat år.
