På natten till lördag fick jag ett mail av Ryouhei som frågade mig om jag hade lust att hänka på till Tsukiji Market på morgonen och käka sushifrukost med några av hans vänner. 4 timmar senare vaknade jag av att jag hade försovit mig. Jag skyndade mig att ta på lite kläder och tog tunnelbanan till fiskhimlen Tsukiji som ligger på andra sidan av tunnelbanekartan. Jag har aldrig varit riktigt bra på fisktyper (Finns inget bättre än lax för mig), men där finns seriöst allt. Tsukiji Market är ungefär för fisknördar som Akihabara är för alla elektronik och anime-nördar.

Efter att ha ätit sig mätt så riktigt god sushi och druckit en djäkla massa grönt te stack jag, Ryouhei, Keisaku och hans fru Marie till Hama-Rikyu Gardens som låg i närheten. Otroligt vacker park var det, mitt i smeten bland några av Japans största företagsskrapor. I parken stannade vi vid ett traditionellt Tehus och drack lite macha-te och åt mochis. Keisaku pröjsade (som alla japaner verkar tycka är normalt, även för människor de inte känner). Min mage höll fortfarande på att återhämta sig från all mat och dryck när vi gick in på ett fik som Marie brukade jobba på när hon gick i Universitet. Marie pröjsade.

Efter fiket var det gathering hos de andra paret jag träffade under sushifrukosten och där åts de shabu-shabu. Ungefär här kände jag mig lite skyldig att de verkligen bjudit på allt hela dagen. Insisterade att jag kunde betala för mig själv, men de ville de gick inte det. Att bara säga tack efter en sån dag känns så ynkligt. Blev verkligen berörd till hjärtat, för även om min japanska fortfarande är halvkass försökte alla ändå prata med mig och frågade ofta hur det var i Sverige till skillnad från Japan etc. Att försöka förklara Midsommarafton och Valborg för ett gäng japsar är inte lätt.