Första veckan är över och igår drog några i klassen och jag till Shibuya och sjöng karaoke till 5 på morgonen. Tycker det är ganska intressant hur fulla gatorna var med tanke på tiden. Dagen då Tokyo är tom på människor är dagen då jorden går under. Var så extremt trött så jag var lite tråkig och drog mig tillbaka efter karaoken och satt mig på morgontåget till la casa. Väl på tåget satt de tre japaner brevid mig, den ena somnade rätt så fort, de andra två snacka med varandra ett tag tills den som satt bredvid mig vände sig till mig och frågade på japanska: "Kan du prata japanska?". Jag svarade "Lite" och gjorde pyttelite-gesten. Sen började vi snacka, han såg att jag hade min kamera med mig och frågade om jag var intresserad av foto etc. Allt var på japanska, och det roliga var att jag fattade typ allting! Svara var det svåra, men om jag blandade lite engelska ord med japanska fattade han vad jag menade så det flöt på nice. 

Jag har dragit (den kanske uppenbara) slutsatsen att dagliga japaner, de som jobbar som chaffisar, salarymen, eller i matbutiker inte kan ett smack engelska. Ofta ser man verkligen hur de försöker anstränga sig att förstå vad man säger vilket ofta resulterar att de springer iväg och hämtar någon som kan några fler engelska glosor än en själv. Vissa japaner är så där typiskt franska och blir irriterade att man inte kan japanska vilket de tycker är en självklarhet för de som kommer till Japan. Men men, för varje fransos finns det 9 söta och artiga japaner. Något man kan också kan trösta sig med är att de flesta Tokyo-by-night-människor verkar kunna prata ganska så bra engelska, så om man känner sig lite allmänt Lost in Translation är det bara ta en tur 2 på natten och snacka med första hippa japanen man träffar på.