Har gått runt och tänkt på 90-talet idag. Gillade 90-talet... TV och film var otroligt B och folk brydde sig inte riktigt om mode som idag. TItta i en skolkatalog från 95 och en från 05 ser det djäävligt annorlunda ut. Idag innebär förmodligen Mickey Mouse-tröjor socialt självmord i högstadiet. Hade chillkväll med Hermine i söndags och vi degade framför Filip och Fredrik som hade en glad Zac Braff i studion. Under reklamen kommer en reklam om Lambi toalettpapper och i slutet av reklamen viskar kvinnorösten "Mjukt, och trendigt". Mjukt... och trendigt? Sorry, men jag ser inget trendigt med toalettpapper. Vad har hänt med Sverige de senaste åren? Mode, självsvält och trend kontrollerar våra liv. De säger individualism men sedan ser man att alla ser exakt likadana ut... inklusive deras mode/här-är-mitt-liv-bloggar.

Var vad jag? Ja juste, 90-talet... Tittade på Relic Hunter lite granna häromdagen och lade märkte till hur otroligt dåligt gjort allt var (Något som man inte tänkte på då). Man kan nästan skymta kamerorna i kanterna av skärmen. Det roliga är att man verkligen inte bryr sig. Det är innehållet som man väljer att prioritera, inte det tekniska. Det fanns en viss charm hos många av 90-talets serier, humorn var oskyldig men klockren (Ta bara Buffy som ett exempel), och den gryniga, ljusa videokvalitén gjorde det nästan bara bättre...
I miss the good old days.

Köpte LP-skivor fast jag inte har en skivspelare, och gjorde en italiensk paj med soltorkade tomater och oliver. ^-*