Nu har jag kommit tillbaka från den sista filmen jag hade valt att se på Filmfestivalen, nämligen Gomorra. Övriga filmer som köptes i alla hast var: The Mermaid (Glömde bort!), The Duchess, Tokyo!, The Good/The Bad/The Weird. Blev tyvärr inte lika mycket film som förra året. Måste spara pengar ~

Eftersom jag gick ur salen på Gomorra för mindre än 20 minuter sedan har jag filmen friskt i minnet och jag känner att jag måste dumpa av mig reflektionerna. Känner mig nästan alldeles skakig. Jag känner mig ungefär som när jag såg Funny Games av Haneke i filmkunskapen. Jag satt och vred på mig hela tiden, tittade på klockan ett antal gånger, och var nästan inställd på att jag skulle gå ifrån filmen. Bara ställa mig upp, ta mina grejjer, och gå. Men samtidigt kändes det ohyfsat och fegt att gå ifrån en verklighet som visas framför en. Gomorra är ingen film, det är en dokumentär. Om man bortser från våldet, knarket och mentaliteten en stund är filmen själv väldigt bra framförd. Jag tyckte speciellt skådespelarna gjorde bra ifrån sig. För mig kändes det inte som om de var skådespelare som spelade framför mig, utan snarare riktiga människor som blir filmade utan att veta om det. Det är såna här filmer som lyckas bryta sönder den gamla romantiseringen av maffian till smulor.

"I say nightmarish, because one of the great strengths of the film is that, due to its aesthetic rigor, it feels as if there is no exit at all from this world that you're watching. Forget exposition in any traditional sense: when you look at the film you don't know what country you're in, they don't tell you, you don't know... let alone a city or a street, it's as if you're being dropped onto another planet. You're totally on your own and there's no relief, there's no way out-even though you sense the only way out is bad for the people up there on the screen." - Martin Scorsese om Gomorra

The Duchess - Definitivt den sämsta filmen jag såg. Kiera Knightley är all over the place. Kändes som en 2 timmar lång uppvisning av 1700-tals kläder. Ralph Fiennes var den enda som egentligen gjorde något med rollen. Gillar att han faktiskt spelade den elake maken relativt gråzonigt till skillnad som många andra aktörer i kostymdramer.

Tokyo! - Jag gillade den faktiskt. Har inte sett en surrealistisk film på länge, så nu passade det sig. Som tidigare nämnt är det tre olika regissörer som skapat sin ca 35 minuter långa lite berättelse om Tokyo nämligen, Gondry, Carax och Joon Hoo. Det är svårt att försöka jämföra dem på något sätt, för det är så olika varann som det bara går. Gondry's handlar tex om en tjej som tack vare sin inställning till livet börjar förvandlas till en stol. Carax's film är en sorts modern version av Godzilla och handlar om en man som bor i kloakerna i Tokyo. Stundvis lite för konstiga scener stöter man på, men i övrigt är den en riktigt feel-good film. Perfekt att se om det råkar vara så att man själv åker till Tokyo om lite mer än en månad :)

The Good, The Bad, The Weird - Ganska underhållande. Hörde någon jämföra den som en koreansk Pirates of the Caribbean. Kan stämma. Den har komedi, vilda västern action och bad guys med sexpack. Den gör så att jag får lust att se Clintans orginal Buono, il brutto, il cattivo., Il från 1966. Svårt att inte bli kär i The Weird's karaktär.