Julstämning är en riktigt klurig sak. Vissa människor får den genom att baka lussebullar, andra får julstämning av att spendera tid och pengar åt att skapa de perfekta julklapparna för att ge till sina käresta. Själv tycker jag man ska jobba mer på känslorna än presenterna. Jag får julstämning av snö, människor och julfilmer. Glittrande kall snö som bara får en vilja mysa hemma, lyssna på vad Bing Crosby har att säga och känna doften av hemlagade pepparkakor. Varje år i slutet av november dammar jag av de gamla julklassikerna Ensam Hemma, Medan du sov, Nightmare before Christmas och It's a Wonderful Life. Macaulay Culkin må vara en crackpot idag, men tänk så mycket han bidrar till människor varje år vid jultid. Det är svårt att göra julfilmer. Det är svårt att försöka vara julig och samtidigt försöka få med den där hoppet som, även om det bara är för en nanosekund, pulvriserar allt ont i världen och fyller den med värme.

En annan julfilm som egentligen kanske inte borde klassas som julfilm är Die Hard 1. Bland alla tyska mastodonter och en vass Alan Rickman finns dock även här en smula ho-ho. Kanske är det ett sätt att säga att julen kan finnas överallt, där man minst anar det. :)