Jag undrar hur Dante reagerar varje gång TV eller film bestämmer att använda utdrag ur hans berömda La Divina Comedia som en sorts reflektion av varje psykopat. Vem kommer inte ihåg då Kevin Spacey lämnar efter sig litterära brödsmulor om de 7 synderna i filmen Se7en? Även min kära grabb Dexter skickade in en rad olika texter till sin egen polisstation för att förvirra alla agenter samtidigt som han gör narr av hela "Vi smarta psykopater som läser klassiska verk" konceptet som ofta dyker upp i film. Dexter är bättre än så. Smartare.

Även på andra sidan jorden kan man se hur antingen Dante själv, eller amerikansk TV/film haft sitt inflytade. I den koreanska tv-serien The Devil från 2007 får en kriminalare ett expresspaket innehållande ett tarotkort. Ett tarotkort som senare också upphittas på en brottsplats. En seriemördare har visat sig. Seriemördaren, som på fridtiden är en hårt arbetande advokat (Smeknamn "Ängeln" pga att han tar sig an fall utan att ta betalt), är inte den som personligen håller i den blodiga kniven utan står snarare i skuggorna och håller trådarna. Han tar vanliga människor och manipulerar dem till att döda någon de känner agg emot. Självklart kan inte någon av morden kopplas tillbaka till honom. Allt är planerat uti minsta detalj som Sickan stolt skulle säga. Alla människor han tar kontakt med förvandlas till spelpjäser i hans personliga vendetta-spel.

2008 gjorde Japan en remake av The Devil (Eller Maou som den kallas i Japan). Huvudrollerna spelas av pojkidolerna (Man är väl inte så mycket pojke när man är runt 27) Satoshi Ohno och Ikuta Toma. Deras skådespeleri är ungefär lika bra som Olsen-tvillingarnas. I alla fall Ikuma Toma's, som springer runt som en skållad bäver och skriker lungan av sig för att visa publiken att han är förvirrad och arg. Den största skillnaden mellan den japanska och den koreanska måste nog vara hur man valt att lägga fram seriemördaren. I den koreanska har man separerat advokaten och seriemördaren som två individer. Man ser tex aldrig advokaten göra någonting som gör att man blir misstänktsam. Om jag inte hade vetat vem mördaren var innan skulle jag kanske inte fatta den förrän senare i serien. I den japanska är advokaten lika med mördaren. Period. Vi ser hur han står i sitt röda och mörkbelagda fotorum och ser sådär extra ond och krispig ut. Han tittar på hans nästa offer och ser eftertänksam ut.

Lite synd att de gjort så i den japanska, då det nästan är roligare att själv sitta och leka detektiv och försöka "naila" honom till något mord. En fördel med den japanska är att allt som händer i 20 ep i den koreanska händer i ca 10 ep i den japanska. Snabbt är det. Man hinner aldrig komma till den gränsen att man blir uttråkad eftersom man bjussas på mycket pussel och action. Något som den koreanska tyvärr kan göra då och då, trots det faktum att den bättre gjord, har bättre OST och skådespelare. Personligen väljer jag den koreanska versionen anyday.