Usch usch usch. Det värsta man kan göra mot sig själv är nog att läsa en recension av någonting du ett år innan lovat dig själv att se men sedan inte kunnat gå på. Dagen jag fick reda på att David Tennant skulle vara med i Royal Shakespeare Company's (Londons motsvarighet till Dramaten) uppsättning av Hamlet svor jag till mig själv att ta första bästa biljett med Ryanair till London vara för att se den. Dock var jag tvungen att vänta ett helt år tills jag ens skulle kunna köpa några biljetter. Tiden går, man glömmer lite halvt bort om allt eftersom man har så mkt annat obetydligt att tag i. Så släpps biljetterna. Så sitter några tusen Fish n Chips ätande britter och internet och köper upp alla biljetterna till alla föreställningar bara på några ynka dagar. Så hinner man knappast blinka. Nu sitter man här 4 på morgonen, bitter och ångerfull och läser på The Observer hur rysligt fängslande och briljant Tennant var som Hamlet. Sådär psykotisk, som jag gillar honom... ACK! Går det att vara så dum?