På vägen hem efter Akihabara var jag så djäkla trött av någon anledning så jag nästan gjorde en sov-på-tåget-a-la-japan-style. Erika, kines-svensken i min klass hade snackat om att dra ut till Shinjuku några stycken på kvällen och se vart vi hamnade. Åt middag när jag kom hem och somnade sedan, vaknade vid 21, kände mig ungefär lika fräsch som Bernard som ligger däckad på soffan med en cigg i mungipan, och började sen snacka med Erika och Maria om planerna för kvällen. Skulle man rycka upp sig, duscha och dra iväg, eller skulle man tycka synd om sig själv, ligga i sängen och lukta äckel? Svaret blev ganska så självklart. Tog mig samman och träffade Erika, Maria, Martin, hennes kompis Lina och två koreaner vars namn jag inte kommer ihåg på Shinjuku station. Helt otroligt hur mycket folk det var. Erika kunde knappt gå själv för att leta efter en telefon (för att ringa koreanerna) utan att bli attackerad av minst 4 manliga hosts som ville visa upp sina flörtkunskaper.

Först stack vi till 300, en restaurang/bar där allt på menyn "bara" kostar 300 yen (ca 28 kr). Med oss kom yttligare en korean, och hans engelska var lite bättre så det gick faktiskt att kommunicera. Efter att ha proppat in oss med mat och jag blivit mätt flera gånger om stack vi vidare till ett koreansk häng som en av koreanerna tipsade om. Där blev det spel, gratis cocktails och flumsnack på höga nivåer. Vid 5.30 började vi dra oss och begav oss mot tunnelbanorna som börjar gå igen f.r.o.m 5.00. Gick och lade mig precis som mina grannar gjorde sig i ordning för att gå till jobbet.

Dagens betraktelse: Asiater är i allmänhet så ärliga och framfusiga när det gäller att berätta vad de tänker på. Om man träffar en kompis kompis som råkar vara japan, tittar japanen på en i några sekunder och lägger sedan fram sin analys om det första intrycket. "Oh, vad söt hon är!" "Oh, vilka fina örsnibbar" etc. Kanske deras sätt att själva försöka göra ett bra intryck?