Finito. Äntligen är alla mina betyg- och ansökningspapper till japanska ambassadens tre-åriga stipendium redo och färdigformulerande. "Varför"-frågor är alltid det jobbigaste att skriva... har drömt om frågorna i flera veckor nu utan att egentligen lyfta pennan. Jag har sökt culinarisk utbildning som förstahands alternativ, och film som andra (vet inte riktigt om jag har tillräckligt självförtroende för det sistanämnda, men betald utbildning i Japan säger man inte nej till). Mål? Att bli nya hurdigurdande Swedish Chef i Tokyo kanske? Chansen är väldigt liten att man får stipendiumet, men det skadar ju inte att söka eller hur?

Jaduu... framtiden. Det är synd om människor som inte har intressen över huvudtaget och därför inte vet vad de vill göra. Jag har för många intressen och vet verkligen inte vad jag vill göra. Astronaut, professor i historia, journalist, psykolog, högstadielärare, arkeolog, polis, skådespelare... mycket har man velat bli (många av dem skulle jag fortfarande inte tacka nej till om karriärstigen kom och slappade till en i ansiktet).

Kan man inte bara plugga det man vill just nu för man tycker det är kul? Måste man vara "smart" och söka in till juristlinjen direkt efter studenten bara för att de följer alla andras mallar? Om jag vill läsa kriminologi, 00-talets vampirism eller postkoloniala perspektiv på audiovisuella media så gör jag banne mig det. Hellre det än att slänga in sig på ett program som man egentligen inte känner passionerat för och sedan hoppar av.