Film, litteratur och tv-världen har drabbats av en feber. HBO sticker självmant ut nacken för att bli biten av samma virus - vampyrfebern. Idag (Eller ja, egentligen igårkväll USA-tid) visades första avsnittet av True Blood på HBO, en vampyrserie av skaparen till Six feet Under som blivit riktigt hypad i flera månader nu. Såg Pre-air piloten för någon vecka sedan och fick lite blandade känslor. Eftersom vissa scener hade blivit borttagna tänkte jag vänta tills hela kom ut innan jag skrev något om den. Nu i efterhand känner jag att det inte hade spelat något roll eftersom de scenerna inte innehöll så mycket extra. Förutom det faktum att piloten mest fokuserar sig på sex, sex och sexkommentarer och att man har valt att göra någon cheesy ljudeffekt varje gång huggtänderna är på On-knappen vill jag ändå tro att andra avsnittet kan rycka upp sig, för det finns ändå potential till det. Gillar tanken med hur världen skulle se om vampyrer levde tillsammans med vanliga människor istället för att de springer runt och härjar på nätterna. Nu väntas det att se vilket väg man väljer att ta till avsnitt 2...

Läser mycket DN på jobbet och under den senaste veckan har det dykt upp en väldigt massa rabalder om vampyrbokserien Twilight av Stephenie Meyer. I stort sett har man diskuterat vare sig de verkligen är bra, eller om de för dåligt exempel till ungdomar. Har själv hört halva första boken på ljudbok, och måste säga att det var ungefär så långt jag hann innan jag ville slänga den i väggen. Visst, i början tycker man den är intressant. Man vill veta varför klasskompisen Edward beter sig som han gör, men sekunden man får reda på allt finns det ingen mystik kvar. Det som lämnas efter är en sorts idealiserad version om den perfekta mannen. Snygg som Dionysios staty på Medelhavsmuseet, vältalig och lustfylld. Boring as hell. Om man ska se något som råkar innehålla vampyrer ska man slå på Buffy. Joss Whedon vet i alla fall att man måste göra lite narr av sig själv för att kunna få en gammal myt att fungera.