Återgått till min s.k oldies period där jag strävar efter att bara se bra gamla filmer. På med jacka, väskan och iPoden, för nu skall det bäras av till Casablanca och hyra film.

Var på Gröna Lund idag med en kompis. Första gången på 9 år! Självklart ska man bli matförgiftad av en Coca cola slushie, bli yrig, spyig och snurrig på samma gång strax innan den flygande mattan. Sitter och tittar på Birdcage, äter lite vattenmelon och tycker lite allmänt synd om mig själv.

Äntligen hemma i lugn och ro efter att ha sommarjobbat sedan studentens avslut utan stopp. Nu får man ju lite fritid till att göra allt det där man egentligen inte hinner. :) Kommer dock inte dröja länge förrän jag tröttnar på ledigheten. 

Jag har en sådan lust att slå på någon sån där old-school komedi man såg när man var liten. Någonting med Goldie, Goldberg eller kanske Crystal? (Tänkte skriva Murray också, men varken för- eller efternamnet passade inte in i bling-bling temat)  

Gick och fikade med Åsa igårkväll på Café 60. Om vi beställer tid för fik tillsammans betyder det mer eller mindre att man borde ha de följande 5 timmarna obokade, för det ungefär så länge vi brukar sitta och snacka. Ungefär vid 1 tiden kom vi in på en Disney diskussion och började fundera över hur brutala många av de gamla Disney filmerna, såsom Snövit eller Pinocchio.

Nu när jag tänker efter är det ganska så otroligt att man kommer ihåg alla detaljer från en rad filmer som såg för flera år sedan. Om någon skulle väcka mig 3 på morgonen frågandes efter alla sekvenser i Snövit eller Aristocats skulle lätta kunna öppna munnen och börja förklara utan att tänka. Är det just kanske för att alltid finns väldigt starka budskap, som tom ibland skrämmer livet ur en, vilket på så sätt gör så att man får svårt att glömma den? Men Aristocats var ju inte så läskigt den, nej... Så är det kvalitéfaktorn och handlingarna i fråga som gör att Disney filmerna har intagit en speciell plats i våra hjärtan? Kanske lite båda. Min absoluta Disney favorit genom tiderna är Ringaren i Notre Dame, som nu när man tänker efter egentligen inte är något lämplig för barn att se. Sexuella undertoner, rasrensning, mord. Inget man precis kopplar med Walt Disney slott-loggan. En sak är saker... they don't make them like they used to. :)

Då vart man hemma igen (med en halvtaskig förkyldning + lock i öronen)! Paris är en livlig stad, och jag älskade verkligen Grace Kelly utställningen som Ru, Herm och jag snubblade på. Rekommenderar verkligen att checka in om man råkar vara i närheten...
Stundvis kände jag mig lite efter då jag inte kan mycket franska alls ("Je suis un fromage"), men det var ändå en rolig resa. Träffade min brittiska kusse Phoebe vilket var väldigt kul trots att vi ibland delar våra awkward moments. Hon drar sig tillbaka till London om några veckor efter att ha bott i Paris i 6 månader. Kommer väl att besöka henne i aug om min plånbok insisterar. :)

I övrigt har jag såååå mycket bra film, tv-serier och böcker att ta igen nu under "sommarlovet" så man skulle kunna tro att det är julafton... Sommar är egentligen lika med Harry Potter, så man borde kanske läsa om 7:an eller 6:an?

PS: Last Friends är förmodligen min favorit dorama genom tiderna - period. Ep 10 var rysande bra. Ett avsnitt kvar.

Måndagen den 12:e Maj kl 19.30 och lördagen den 17:e kl 11.00 och 15.00 har Animal Farm uppspel på Fågel Blå. Ligger på skeppargatan, nära karlaplan/karlavägen. Kolla på eniro för mer info.

Baserad på Georges Orwells bok vid samma namn. Spelar själv en religiös korp som tittar ner på alla och inte säger något ;) Lite halvt oseriöst, vilket kan förväntas av Vår teater produktioner, men dock underhållande att se.

Borde egentligen sitta och plugga filosofi just nu, men fastnade på gamla och nya avsnitt av Friday Night Project med Alan Carr och Justin Lee Collins. Ingen aning om vad det är? Tänk dig amerikanska Saturday Night Live, fast bättre... brittiskt....och lite mer gay.
Här är det gästen som är hosten, och de som alltid är med, Alan och Justin, är gästerna. Senaste ep jag kollade på var med Elijah Wood, mkt underhållande måste jag säga. Speciellt sketchen med Elijah, Alan och Justin om LOTR TV-shopping.

Andra roliga gäster är John Barrowman, Billie Piper och David Tennant (Luuv the hair ~~)

Satt på bussen på väg till Hemmesta häromdagen med en kompis. Det var fullpackat, så vi satte oss längst bak tillsammans med ett gäng tonårskillar. De hade köpt Grand Theft Auto-spel och satt och diskuterade vilket som vad bäst och himlade åt ögonen åt varandra då de hade olika åsikter om det bästa. Snart kom de in på TV-serier, och diskuterade allt från "sugiga" JAG ("'På heder och samvete' hettere på svenska") till andra säsongen av Rome som två nickade intensivt till och kom till slutsatsen att andra säsongen var grymt mycket bättre än första. Sedan kom de avslutligen in på Family Guy, som jag personligen hatar starkt, och jag måste säga att jag var SÅHÄR nära på att delta i diskussionen och lägga till hur totalt rip-off av Simpsons och kiss och bajs-humor Family Guy är, men jag log bara lite och tittade på min kompis som satt på vänster sida och de steg av följande busstation...

Iallafall, deras töntdiskussion gjorde att jag fått lust att se andra säsongen av Rome, vilket jag håller på att ladda ner (hssh) just nu. :) Det är någonting med antika Rom som fängslar mig... kanske är det konsten, människorna eller underhållningen? Jag kan inte sätta ett finger på det.