Började officiellt skolan idag. Man blev insorterad i olika klasser beroende på hur mycket japanska förkunskaper man hade innan och eftersom jag kan förstå rätt så mycket men inte kan ett dugg hiragana, katakana eller kanji hamnade jag i en av bottenklasserna, hah. Tror ändå min klass är en ganska så bra blandning, trots att de finns 5 svenskar i klassen. Vi har en rätt så nice-looking korean, en psycho besserwisser till arab, en trevlig britt, en väldigt stylish kines á la Ginza/Shibuya-style, en schweizare som heter Jonas, en klassens-clown från Kanada och sen resten svenskar. Kan bli en rätt så kul blandning. Självklart får man anstränga sig lite extra då att försöka prata med de icke-svenskarna och inte gruppera sig. Man åker inte liksom halva jordklotet för att snacka svenska med några som man förmodligen sett gå på stan i Stockholm någon gång under sin livstid.

Gick på en stroll i Shimokitazawa med Anna, Martin, Fredrik, Henrik och Maria idag. Shimokita är en sorts motsvarighet till Stockholms "Söder" eller Londons Camden Town och kryllar av en massa söta bohem och vintage-affärer. Om det inte skulle vara för att jag redan har spenderat 1000 kr på mat och transport bara under 2 dagar skulle jag ha köpt upp hela gatorna. Blev helt förälskad i alla gränderna, de små gröna växterna överallt, grafittin, kläderna. Vill tillbaka redan nu. Arrgh, hur fan kan yenen ha ökat i värde från 8,3 ena dagen till 9,3 andra dagen? Det är sjuuuukt dyrt. Jag tittade idag på lite cornflakes och müsli då jag är en total müsli-holic, men det måste förmodligen vara rätt onormalt att käka det till frukost i Japan då hyllan var minimal och det största paketet de hade låg på 400 gram (Sverige: 500-750 gram är normalt) och den... lyssna här nu... kostade 60 kr (!). Inte ens jag är så desperat.