Datorn min är igång igen efter en mindre strejk av något okäntbart slag! :-)

Varje dag besöker man olika platser. Jag tror inte jag har gått så mycket varje dag som jag gör nu i hela mitt liv. Hade träningsvärk första veckan. I söndags när jag var på väg hem från lite fönstershoppande i Naka-Meguro bestämde jag mig att gå hela vägen hem istället för att ta tunnelbanan, något som kan vara lite svårt om man befinner sig i ett helt annat land, men det visade vara sig en piece of cake och på vägen hittade jag ett dussin vintage-affärer och en jättesöt park i närheten av mitt boende. Ibland kan man inte fatta hur stort Tokyo egentligen är. Man kan liksom aldrig veta vad som försigår på andra sidan om stan som man ofta kan ha ett humm om hemma i Stockholm. Allting ligger så utspritt. Man har större chans att stöta på jackpoten om man bara går utan mål än om man verkligen försöker hitta ett ställe man har hört talas om innan.

Men så finns det stunder då det kan kännas så pittoreskt och tiny med tanke på antalet invånarna. Jag och några i min klass gick ifrån vår skola till Ginza förra veckan, vilket tog ungefär 3,5 timmar, men då hade vi nästan gått igenom 3/4 av hela metro Tokyo och dessutom stannat mycket på vägen. Det är lite som de där gamla Final Fantasy RPG-spelen man spelade på gameboy som liten. I början har man en helt blank karta (Tabula rasa, ngn?) i hörnet av skärmen. Med varje steg som man tar fylls kartan i och man börjar få en större uppfattning om sin omgivning.

Dagens observation: Japanerna är generellt längre än vad jag förväntade mig. Ryo säger att det beror på japanernas varierade västerländska/asiatiska kost som gjorde entré 30-40 år sedan. Ordet fullkorsbröd existerar för övrigt inte i japanernas ordlista.