Det är intresserad hur mycket nytt man lära känna sig själv när man är utomlands. Idag var nog ett av de mest ångest-skapade fönstershoppande dagarna någonsin. Jag brukar inte tycka kläder/skor-shoppande är så kul. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om det. Har en förmåga att jag alltid fastna för det dyraste i en affär. Blir så glad när jag äntligen hittar någonting jag tycker om, tittar jag på prislappen och lägger tillbaka varan med en suck, så imagine my surprise när man går in i en affär i Harajuku som har billiga (högst 400 kr), snygga och personliga klädesplagg på en och samma gång. Inga för stora second hand tröjor. Inga illaluktande gamla jackor eller söndermalade väskor här nej. Gick med Maria och Martin och vi var alla tre som tre barn i en godisaffär - munnarna vidöppna och ögonen rullandes. Det var för mycket för min hjärna att bearbeta på en gång så jag köpte bara en stor och snygg tygkasse för 30 kr och noterade allt vad jag ville ha inför alla de framtida besöken. Bless Harajuku och Hanjiro.

Tjej i kassan: "Vill du betala x summa och få ett medlemskort?"
Jag: "Eh...(funderar seriöst i några sekunder)"
..."Nej, det är bra"

Dagens betraktelse: Japanska hundar skäller faktiskt "Wan wan", inte voff-voff.