Det var ett tag sedan Japan var "inne". Ungefär en gång per decennium så drabbas världen av en Japan-hype. 80-talet hade Nintendo, 90-talet hade Pokemon. Visst, det är inte som om att Japan någonsin har varit "ute", men man får ju endast 15 återkommande minuter i rampljuset, eller hur? 00-talets hype är japansk television. Egentligen förstår jag inte riktigt varför just nu. Att japanerna har en fetisch för batsu-geimu (Straff-spel) har varit känt ganska så länge. Titta bara på Mike Myers Gamehost sketch i Saturday Night Live från någon gång på 90-talet (inkluderar Alec Baldwin). Men men, kraften är ju trots allt starkt hos Youtube, och är väl internettittande som har bidragit till att folk verkligen fått sett det där sjuka med egna ögon och sedan inte kunnat avlägsna sig.

Den 14:e september hade Hål i Väggen premiär både i USA och i Sverige och gjorde stor succé. I USA såg ca 14 miljoner människor spektaklet. Själv blev jag faktiskt inte riktigt imponerad av Hål i Väggen. Man såg att programledaren var riktigt nervös, hela stämningen var awkward och de hann knappt med några väggar för reklamen (och repriserna efter varje deltagare) slukade upp all TV-tid. Stor i Japan var något bättre. Seg början, men tror den kan bli bra, även om jag tycker att det var lite fel av dem att visa en Jackass-liknande "kom-o-stoppa-händerna-i-min-blöja" bild av Japan som första intryck för alla ovetande svenskar. Visst, mycket äckligt och skumt existerar i Japan, sexindustrin och batsu-geimus är två exempel. Men det är ungefär som att göra ett program om två japaner som kommer till Sverige för att bli kända och det första de gör i Sverige är att hoppa runt midsommarstången sjungandes "Smou gloudolna". Ja, för det gör ju ALLA svenskar.