Gick och fikade med Åsa igårkväll på Café 60. Om vi beställer tid för fik tillsammans betyder det mer eller mindre att man borde ha de följande 5 timmarna obokade, för det ungefär så länge vi brukar sitta och snacka. Ungefär vid 1 tiden kom vi in på en Disney diskussion och började fundera över hur brutala många av de gamla Disney filmerna, såsom Snövit eller Pinocchio.

Nu när jag tänker efter är det ganska så otroligt att man kommer ihåg alla detaljer från en rad filmer som såg för flera år sedan. Om någon skulle väcka mig 3 på morgonen frågandes efter alla sekvenser i Snövit eller Aristocats skulle lätta kunna öppna munnen och börja förklara utan att tänka. Är det just kanske för att alltid finns väldigt starka budskap, som tom ibland skrämmer livet ur en, vilket på så sätt gör så att man får svårt att glömma den? Men Aristocats var ju inte så läskigt den, nej... Så är det kvalitéfaktorn och handlingarna i fråga som gör att Disney filmerna har intagit en speciell plats i våra hjärtan? Kanske lite båda. Min absoluta Disney favorit genom tiderna är Ringaren i Notre Dame, som nu när man tänker efter egentligen inte är något lämplig för barn att se. Sexuella undertoner, rasrensning, mord. Inget man precis kopplar med Walt Disney slott-loggan. En sak är saker... they don't make them like they used to. :)