Ringaren i Notre Dame, Mästerdetektiven Basil Mus och Micke & Molle är tre bra exempel på disneypärlor som hamnat utanför medan filmer som Aladdin och Lejonkungen tagit första plats. Det är lite synd eftersom de RIND (Ringaren i Notre Dame), och Micke & Molle tillhör de lite mörkare Disney-filmerna, och tar upp teman som tex rasism, förtryck m.m, men är samtidigt levererar det på ett sånt vackert sätt så man inte kan undgå en liten tår.
RIND är min absoluta favorit av alla disney-filmer, med en musik som kan skaka loss grundvalar. En munkkör som sjunger på latin, en elaking med bariton-röst och bra ackompanjemang gör RIND musiken till en av de bästa.
Se gärna:

Mästerdetektiven Basil Mus handlar däremot om en Sherlock Holmes-liknande mus med det där lilla extra, som löser fall i gnagarnas egna samhälle. Här bjuder filmen istället på snabba och roliga ansiktsuttryck och punchlines, som gör att barnet inuti dig får skratta gott. Dock är den svenska dubbningen faktiskt bättre än orginalet konstigt nog. Well well, man måste väl ha en första gång för något.

Micke & Molle är däremot den Disneyfilmen som bidrar mest känslomässigt. Stroyn är ganska så simpel, och handlar om vänskap mellan två djur från olika världar. Medan andra tycker att de inte borde ses för att det vore "oetiskt", vill de inget annat än att fortsätta vara bästa vänner. Lite övertydliga budskap kanske då och då, men jag lovar att man inte kan gå ifrån filmen orörd.